En sådan konstig känsla

Jag går omkring och känner mig så konstig. Jag är inte sorgsen och inte vemodig och ändå är jag inte lycklig det ord jag skulle beskriva mig själv med. Jag tror mitt hjärta är i något slags ödmjukhet inför livet moment. Det går väl om tills imorgon antar jag.

 Som himlens färg på bilden känner jag mig. Lite grått blandat med purpur.