Herr Rädd och Fru Modig växte upp på samma gata i en liten by någonstans inte så långt härifrån. När deras mammor träffades för att dricka eftermiddagskaffe brukade Herr Rädd och Fru Modig (givetvis kallades de inte så på den tiden) att umgås. Inte alltför sällan ledde det till en massa bus och skoj som involverade deras övriga grannar. Det Herr Rädd aldrig berättade åt Fru Modig under den här tiden var hur förälskad han var i henne.
På myndighetsdagen bestämde sig Fru Modig att fara och arbeta som missionär i Afrika och Herr Rädd stannade kvar i hemtrakterna. På ett postkontor spenderade han sina arbetsdagar hela livet. Ett par enstaka brev är allt han hör av Fru Modig. Han sparade kortet han fick av henne i det första brevet.
Årstiderna kom och for och Herr Rädd flyttade till mysiga pensionärshemmet Fridvallen. En dag när han satt ute på terrassen för att dricka morgonkaffet och läsa dagstidningen såg han en flyttbil stanna på gatan mitt emot hans. Jag kan lova att han satte kaffet i halsen när han såg vem som flyttade in!
Fru Modig bestämde sig för att hitta hem till rötterna efter många år utomlands. Därför lät Fridvallen lät som ett bra alternativ. Med ett lugnt liv är det sista som väntar henne från och med nu. Dagarna kommer kantas med en massa tokigheter som Herr Rädd hittar på för att imponera på på Fru Modig, oftast slutar det med att Fru Modig får komma till undsättning. Fru Modig är så glad att äntligen få se Herr Rädd i verkligheten istället för på kortet som hon sparat av honom.
Aldrig förr har någon av dem varit så lycklig som nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar