Vi tittade på min Astrid Lindgren favorit Pippi och jag kände mig som sju igen. Så fick jag också höra historier om när min mamma var liten och hade likadan gul-gröna skor som Annika. Jag skrattade och kunde inte låta bli att se likheter med min mamma och jag.
Mitt i allt Pippifilosoferande skulle här tittas på Kullamannen. En serie från 1967 som jag inte hyste så stort intresse för när den kom på tal för första gången. Det krävdes bara fem minuter av första delen innan jag med nervös förväntan tittade igenom alla. Spännande och lite skrämmandevar det, tro det eller ej! Och för ett litet vintagehjärta var det också gott.
Bilderna är från Google.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar