Så händer det sig att ens mor fick för sig att rensa en gammal skrubb uppe på vinden innehållandes skatter och skräp som gjort sig hemmastadda där i flertalet år. Mitt ibland allt detta bråte väntade två elefanter på att bli ihågkomna igen. När min mor hittade dem i ett mörkt och dammigt hörn och frågade ifall jag ville spara dem kastade jag endast en snabb blick på porslinet och sade nonchalant att hon får slänga bort skräpet som jag överhuvudtaget inte ens kom ihåg att jag någon gång ägt.
Fast sedan tittade jag en liten extragång på mitt skräp och började minnas. Jag såg framför mig hur de brukade stå på mitt nattduksbord och önska mig godnatt varje kväll när jag var liten. Och plötsligt blev jag nostalgisk och vägrade slänga dem ty på några sekunder hade elefanterna förvandlats från fult krimskrams till något av det finaste i prydnadsväg. Nu står de på en hedersplats i mitt rum här hemma.
Och fast den mindre elefanten tappat sin snabel gör det inte så mycket, den skall jag limma fast någon gång.
Det som göms på en vindsskrubb kommer fram nån gång när man bestämmer sig för att rensa den. Au Revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar