"Hur blev du som du blev?"

 En   vanlig eftermiddag när jag inte hade så mycket att göra utan mest slösade bort tid på sociala medier kom det sig att jag började jämföra min allra första profilbild på Facebook. med min allra senaste.

Den högra bilden är tagen en vinterkväll hos min kusin 2010, jag var då omkring fjorton och ett halvt år gammal. Ifall den där kvällen skulle vara en färgskala tror jag den är en blandning utav murriga och brutna färger när vi satt på min kusins soffa och drack typ varm choklad eller något. Utanför fönstret föll snöflingor och jag kände även att mitt hår föll helt okej bra den där kvällen så jag frågade min kusinfotograf ifall hon kunde ta en bild på mig. Så log jag mot kameran.

Den bild som pryder min Facebook profil idag fotade jag någon gång i juni förra månaden. Den är ingenting märkvärdig. Jag var på väg till en personalfest och tog i stunden selfie för att liksom föreviga mitt hår som jag lockat till kvällen. Efteråt tyckte jag bilden blev lite fin och bestämde mig för att låta den representera mitt Faebook-jag.

Så kom det sig att jag fick tråkigt häromdagen och kom att stalka mig själv litegrann (ärligt, vem gör inte det ibland?)  Jag kan inte låta bli att tycka att de två bilderna skiljer sig åt  till en viss del. På den högra bilden är mitt hår lite kortare hår litet kortare, mitt smink lite mer framträdande och färgskalan litet ljusare. Lite sorgligt är det att jag är blekare på en junibild än en som är tagen i december. Leendet är det samma  i alla fall.

En kompis till mig sade en gång när hon fick se några av mina gamla fotografier att jag såg äldre ut när jag var yngre. Jag visste inte vad jag skulle svara på den kommentaren  så jag frågade i ärlighetens namn vad hon riktigt menade? Då  påstådde hon att det var någonting med  min blick såg mer lugn och reserverad ut på de äldre fotografierna.

Sex år har gett sedan den första bilden och den senaste togs. Mellan dem finns sex år av obetydliga och givetvis  mera betydliga händelser såsom bloggen, läxor,  skolavslutningar, studier och så fina Frankrike förstås. Visste jag då för sex är sedan när jag satt på min kusins soffa och log framför kameran vad som komma skulle eller tänkte jag ens på framtiden? Hur blev jag som jag blev eller har jag alltid varit så som jag är?



Rubriken är tagen ifrån en dikt som en alldeles fin människa i Studentteatern har skrivit. Jag skall fråga henne ifall jag någon dag får posta dikten här.