En fashionistas bekännelser

Er favoritfashionista med de mycket skarpa, professionella och inte alls gryniga outfitbilderna är tillbaka! Eller tillbaka och tillbaka, i själva verket har hon nog aldrig varit här tidigare men vad spelar det för roll egentligen när hon nu äntligen är här för att prata fashion?
       Jag har ett problematiskt förhållande till kläder. Mode kan vara kul och det är ju härligt att människor kan använda kläder och accessoarer som uttryckssätt MEN jag våndas när jag tänker på klädbranschen. Jag våndas över fast fashion. Jag tycker min rätt att uttrycka mig via kläder inte ska  vara på bekostnad av miljön och kvinnors arbetsförhållanden i u-länder. Ett system som grundar sig på masskonsumtion och utnyttjande av andras länder vill jag inte var med och upprätthålla egentligen. Jag har en ganska lång väg att gå när det kommer till hållbart mode men jag försöker lära och förbättra mig hela tiden.
      Och så är det ju en sån himla tur att det finns loppisar. För även om det säljs en del massproducerade, inte så miljövänliga kläder på loppis så inbillar jag mig att det är bättre att handla begagnat än att jämt och ständigt köpa nytt. På senaste tiden har jag gjort en del fina loppisfynd så eftersom ni alla antagligen är väldigt nyfikna på vad jag har på mig om dagarna får ni nu ta del av mina kap.

Den här klänningen, som egentligen inte är någon klänning utan en tröja och en kjol, är mitt sensate fynd och kärlek. Jag gissar på att den är en skapelse från 1900-talets senare hälft men eftersom jag för tillfället är besatt av den danska teveserien Badhotellet som utspelar sig i slutet av 1920-talet låtsas jag att klänningen är från just den epoken. 

För tre euro har jag fått ett par sandaletter också. Dom har jag använt så otroligt mycket i sommar. Jag är lite klumpig och snavar lätt så de är tyvärr redan lite slitna men det gör inte så mycket, jag ska försöka att snava mindre i framtiden.

Jag är så förtjust i skorna att jag bjussar på en till bild. Varsågoda!

Ännu en klänning. Av någon anledning kände jag för att den här bilden skulle vara i svartvitt så nu kan ni inte se den fina mörkblåa färgen klänningen har. Jaja, such is life. Jag tror den är handsydd och från 1960-talet.

Fynd nummer fyra är en vit blus. Den har också blivit en sommarfavorit. Det har alla som umgåtts i min närhet antagligen lagt märke till.

Sist men inte minst har vi en plisserad kjol. För några slantar har jag fått en kjol tillverkad i Finland och eftersom arbetares rättigheter är helt okej i detta land är jag glad. På bilden står jag på tå för att ge illusionen av att jag är längre än vad jag är. Långt är tydligen snyggt.

Fast oss emellan är jag på den lite kortare sidan. Det kan bli vår hemlis men jag är faktiskt 158,5 centimeter. Enligt statistik från Wikipedia var kvinnors medellängd i Finland år 2004 166 centimeter vilket ju gör mig relativt kort. Jag kollade upp att i Ghana var medellängden 158,5 centimeter så kanske jag borde åka dit om jag bättre vill smälta in. 

Det här var mina senaste fynd (den vita tröjan på de två sista bilderna är också från loppis men eftersom den inte är till kategorin "senaste" uteblir den nu). Hasta la vista!