När man var liten, typ som i förskoleåldern, brukade konflikter uppstå kan jag förnimma. Ofta handlade dessa dispyter om helt oviktiga saker som vem som hade finaste dockan eller coolaste syskonet. Det man bråkade om var egentligen helt oviktigt, det viktiga var vem som i slutändan vann. Vem som vunnit respekten.
Sedan blir man äldre och visare.Då kan man skratta och sucka över barndomens oklokhet. Man sitter runt köksbordet med vänner och tillsammans både skäms och skrattar man åt sig själv. Och allt man bråkade om ter sig så oviktigt.
Men vuxna människor bråkar också. Ibland vet man inte ens vad de grälar om. Och man suckar och tycker att de är löjliga och borde kommunicera bättre. För den som söker respekt borde inte vinna den genom konflikter, kanske man skulle ta och prova med goda gärningar först? Kanhända att barn är mer vuxna än de vuxna i vissa fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar