Triss i filmer

Jag har sett ovanligt mycket film den senaste tiden. Och med ovanligt mycket menar jag att jag sett tre filmer på bio inom loppet av två månader. Det är rätt mycket för att vara mig. Här kommer mina recensioner

Hamnet

Hamnet är en amerikansk film som är regisserad av Chloé Zhao. Filmen baseras på romanen Hamnet av Maggie O'Farrell. Både film och roman är en fri och romantisk tolkning av Agnes och William Shakespears familjeliv. I huvudfokus för handlingen står hanteringen av förlusten av sonen Hamnet. Föräldrarnas sorg tar sig uttryck på två skilda sätt vilket prövar deras relation. Jag tycker om att det är Agnes framom William som fått mest utrymme i filmen.

Det här är en film där relationerna och känslorna för handlingen framåt. Detta tar sig uttryck i naturbilder samt stilla scener. Jag gillar oftast inte amerikanska filmer. I'm artsy like that men den här var vackert lågmäld och rörande. Ta med näsdukarna. Vill även ge en eloge att Jessie Buckley som tolkade Agnes. 

Primavera

Det är tidigt 1700-tal. På ett barnhem för föräldralösa flickebarn drillas de mest begåvade barnen i musik. Den tjugoåriga Cecilia är speciellt begåvad och utnämns till första violinist av deras lärare Vivaldi. Jepp, det är den Vivaldi. Under delar av sitt liv försörjde han sig faktiskt som musiklärare i ett dylikt barnhem. Det här är en uppdiktad berättelse men de historiska ramarna är mer eller mindre sanna.

Vivaldi i all ära men i den här filmen får man följa Cecilias både inre och yttre kamper. Dels kämpar hon för rätten att musicera framom att gifta sig. Dels handskas hon med sina inre känslor av rotlöshet. Genom filmens gång försöker hon acceptera att hennes mamma aldrig kom för att hämta henne från barnhemmet.

Primavera är en italiensk produktion av Damiano Michieletto. Det är hjärtskärande, det är poetiskt. Det är musik. En av årets hittills bästa filmupplevelser.

 Djävulen bär Prada 2

Anne Hatheway och Meryl Streep gör comeback i  David Frankels Djävulen bär Prada 2. Och djävulen bär onekligen Prada den här gången också men nu är hon äldre och mer sårbar i en värld där citat "Folk scrollar genom modereortagen medan de är på toaletten". 

Jag håller mig kort. Filmen är spretig (vad är egentligen huvudfokuset?), fullproppad med skämt samt referenser till den första filmen. Det är feelgood för alla nostalgiker som gillade den första filmen. Ibland behövs sådant också.

Till minne av någon jag håller kär

Luften är tung i Helsingfors idag. Väderleksrapporten skvallrar om regn. Man bara väntar och väntar på att den första droppen ska falla. Men luften har varit tung på ett annat sätt också idag. Med begravningar kommer ett sorgmod det inte går att sätta ord på. Idag har jag sagt farväl till en mycket kär person. Nedan är ett tal jag skrev till hennes minnesstund. Ta hand om er.

Det var ett soligt Helsingfors. Jag var nyinflyttad och full av förväntan. Full av nyfikenhet. Solen gassade när jag sprang gata upp, gata ner i stan. Iband sprang jag upp till dig i din lägenhet i Tölö. Solen sken in i den också och dörren stod öppen. 

Jag kommer ihåg första gången jag kikade in hos dig. Du var så liten men så värdig. Du plockade fram teservisen och jag bar den in till salongen. Vi drack vårt te och knaprade på kexen som preciöst placerats på serveringsfatet. Servetterna var blommiga. Dem hade du fått skickade till dig av en väninna från Tyskland. Vi pratade en del om de där lite exklusiva servetterna. De verkade göra dig glad.

Ute fortsatte sommarstaden att vina av liv och jag hade också bråttom att leva. Men hos dig hade man inte bråttom. Vi satt i din lägenhet och sipprade på vårt te. Du pratade mycket och jag lyssnade och ställde några frågor. Jag tänkte ofta att om man varit så länge på jorden som du varit så har man rätt att prata av sig och jag hade inga problem med att lyssna. 

Tekopparna fylldes med mera innehåll och det gjorde våra samtal också. Vi upptäckte ganska snart att vi hade gemensamma intressen i koppar, fat, formgivare, konst, bakverk (vilka kommer från Tyskland och vilka från Sankt Peterburg?), 30-åriga kriget, stora nordiska kriget och att lite allmänt skvallra om så kallade släkthemligheter. We listen and we judge. Du hade en dramatisk touch på ditt narrativ. Det fick mig att småle. Du berättade också om hur det var att studera arkitektur som ung kvinna i Helsingfors och du berättade om ditt liv i Tyskland, både det svåra och det bra."Jag fick det här hårspännet av mitt barnbarn i julklapp. Hon hjälper människor för hon är sjuksköterska" sade du med stolthet i rösten en gång. Du hann göra så mycket i ditt liv och du var så modig. Så modig, snäll och stolt över dina nära. 

En gång när det vankades fest hos en väninna kläckte jag ur mig vid väninnans dörrgavel att det var en ynnest att få sammanstråla denna afton. Rasmus sade att jag låter precis som hans farmor. Jag kände mig stolt inombords. Jag har alltid sett upp till dig och jag tänker att jag nog vill bli lite som du om jag blir gammal. Håret finkammat och kexen framdukade. Värdigt, vackert och lite sassigt. Det var en ynnest att få känna dig i ungefär tio år. Resten av mina år ska jag sakna dig och minnas dig. Tack för våra pratstunder. Jag hoppas vi får dricka te tillsammans igen.

  

Böcker som inspirerat mig

Jag tänkte döpa det här inlägget till "Böcker som inspirerat mig på senaste tiden" men 1. Det skulle vara en lite onödigt lång rubrik och 2. "På senaste tiden" är ett väldigt luddigt begrepp. För att vara helt ärlig borde det här inlägget heta "Böcker jag läst de senaste två åren och som på något sätt fick mig att reagera på min omgivning", men ni hör ju själva hur det låter. Långt och pretentiöst. Det blir istället nu "Böcker som jag läst och blivit inspirerad av". Lite lättare så helt enkelt.

 

 

 

Okej, vet ni vad? Den här boken läste jag för flera år sedan men jag ville så gärna att den skulle få komma med på listan så nu får den det. Den berömda Ngozi Adichie skriver i En halv gul sol om två tvillingsystrars öde i ett Nigeria som härjas av inbördeskriget under slutet av 1960-talet. Den här boken ska man läsa för att få ett mänskligt perspektiv på inbördeskrig, immigration och kvinnoöden i ett av världens mest folkrika länder.

Här är väldigt färsk läsning för mig. Sennefelt gör en idé- och kulturhistorisk djupdykning i 1600-talets Sverige. Hon svarar på frågor som till exempel hur man tänkte kring identitet, kropp, natur och omvärld under denna epok. Jag fastnade speciellt för Sennefelts sensmoral i slutet av boken (följande citat är lite omarbetat av mig). "1600-talet är ingen tillflyktsort, däremot kan det finnas anledning att förfrämliga sig själv ifrån sin egen tid och göra den så främmande som tiden för trehundrafemtion år sedan kan framstå." 

 

Två favoritböcker på en bild. Rousseau är ju en gammal bekant till mig sedan gradutiden (ja, man kan ha som specialintresse barnuppfostran på 1700-talet). Brandt porträtterar Rousseaus liv på ett tankeväckande och för att inte säga briljant vis. 

 

Fantastiska rebeller fick jag lite sådär i misstag av en kompis som inte ville ha den själv. Wulf tar med en på en resa till universitetsstaden Jena i Tyskland under det tidiga 1800-talet. Där får man stifta bekantskap med några av den tidens största tänkare, det vill säga personerna som låg bakom den intellektuella strömningen romantiken. Fantastiska rebeller är en fantastisk tidsresa som lär en att en sann romantiker inte kurar ihop framför några tända ljus och plockar blommor utan besitter konsten att ständigt förundras över sin omvärld. 

 

Det här var mitt stora läsprojekt förra sommaren. Nationalekonomen Piketty utmanade mitt sätt att tänka genom att måla upp helt nya idéer och ideal för hur världen kan fungera. Vad skulle till exempel hända om EU:s beskattningsrätt utökades och är det möjligt att utarbeta ett globalt beskattningssystem? Jag har defintivt inte svaret på de här frågorna  men Piketty får det i alla fall att låta lite mindre omöjligt med en rättvisare resursfördelning.

 

Poet Mystic Widow Wife är egentligen så kallade yrkestitlar på fyra kvinnor som levde i medeltidens England samt Frankrike. Litteraturhistorikern Howes lyckas inte bara återge dessa kvinnors öden utan placerar in dem i sin samhälleliga kontext på ett medryckande sätt. Om du har undrat hur den medeltida människans tänkte kring förlossningar, kvinnor som begav sig på pilgrimsvandring, otrohet och kvinnlig vänskap är den här boken en stark rekommendation. För mig blev det här en bok som jag  önskade att inte skulle ta slut och jag kanske läser om den någon dag. 

 

Det  här får bli sista boken för denna gång. Kronoby sockens historia  av Tegengren. Utkommen någon gång på 1940-talet. Det här exemplaret har varit min morfars. Jag brukar ha boken på mitt flickrum hos föräldrarna. Det känns riktigt hemma då. Jag har inte läst hela boken men den betyder mycket för mig.

Har du några favoritböcker? Ibland tänker jag det vore kul att bilda en bokklubb för att snacka mera böcker. Host, host hör av er om ni vill bilda en.

Möhippan i bilder

En del dagar minns man bättre än andra. Om jag har turen att bli gammal kommer jag knappast minnas  gårdagen i så väldigt många detaljer. Inte för att min gårdag var otrevlig. Det var bara en väldigt vanlig lördag. 

Jag är dock en flexibel kvinna. Jag har inget emot att vanligheten byts ut mot något mera ovanligt ibland. Sådant är bra för en lite rastlös själ. För några veckor sedan byttes vanligheten ut mot en möhippa. Jag är hedrad över att mina vänner ville fira min snart förändrade status från ogift till gift. Det är sådant man minns sedan. 

Här är jag hemkommen från en kaffestund med 1700-talssnack med svärfadern (det är en sådan relation vi har). Inte visste jag att mina vänner under tiden hade smugit sig in i vår lägenhet och pyntat och dukat upp med diverse tilltugg. 

Fun fact nummer ett: Från slutet av 1800-talet finns det notiser om att möhippa firades i Finland. Från 1920- och 1930-talet blev firandet mycket populärt bland unga kvinnor i yrkeslivet för vilka äktenskapet innebar en stor förändring i livsstil.

 

Fun fact nummer två: År 1930 befriades gifta kvinnor från sina mäns förmyndarskap.  

Frågesporter och lite Say Yes To The Toalettpappersdress. OBS! Allt toaletterpapper återbrukades. Det är inte varje dag man får bruka den meningen. 

 

Söta tjejer. På den här bilden är hela Kronoby kommun representerad. Även Såka rymdes med (som hör till Karleby men whatever).

 

Edit: Inser nu att Lisa uteblev från bilden. Då fattas en by från kommunen. 

 

På väg mot hemlig aktivitet. Bredvid mig går Nelly, en av dagens stora planerare. <3 
 

 

Jag ska skona er från videorna som togs här men gud vad trevligt man kan när man testar på lite vogue-dans. Dansinstruktören var cool.

 

Jag skulle vilja förklara vad vogue-dans är men vet inte riktigt om jag är rätt person till detta. Nåväl, en snabb googling berättar att det är en dansstil med härkomst i det sena 1980-talet, housedansstil och estetiken från modemagasin. Inte illa.

 

Mer spel. Här placerar vi grejer i kronologisk ordning. Skulle kunnat ta en magister i nordisk historia enkom för detta.

 

Senare in på kvällen vankades det middag och vem är jag att tacka nej till trerättersmiddag på Rue Madame?

 

Har ni vägarna förbi Rue Madame kan jag varmt rekommendera. 

 

 

Maten är god, drinkarna är goda.

 

Stämningen är god.

 

Den här franskisen var också god.

  

Och interiören är något utöver det vanliga. Det kan inte hjälpas utan man måste helt enkelt fotografera toaletten på Rue Madame. Efter restaurangbesöket begav sig det här glada möhippegänget ut på dansgolvet men de bilderna besparar jag er från. Jag säger tack och hej vid Rue Madames toaletter.

 

 

 

Bilder som aldrig kommer *Make It* och därfär publiceras

Digital era. Digital stress. I en digital era kan den digitala stressen ta form i ett överfullt bildgalleri på en telefon. 

Varför har jag ett behov att knäppa en massa bilder som jag inte kommer att titta på igen? Det är som om jag inte kan lägga någonting på minnet utan måste ha bildbevis på att allt har hänt. Många bilder kommer aldrig att *Make It* utan raderas efter ett litet tag. Eller mer exakt, de raderas efter att telefonen påminner mig om att lagringsutrymmet nästan är fullt. Att leva i den digitala eran är att ständigt veta att lagringsutrymmet nästan är fullt. Innan jag raderar nästa sats med bilder från min telefon tänker jag att några får publiceras på  bloggen en första och antagligen sista gång. Det är de paradoxala bilderna som är både betydelselösa och betydelsefulla. Det är bilderna vars öde är att ligga kvar i bildarkivet tills de en dag inte gör det. 

 

Färsk bild från idag när jag besökte Arkitektur- och designmuseet. Tycker om Mumintrollet här, så liten och fundersam. Relaterbart.

 

Screenshot från museets hemsida så att jag kunde skicka till en kompis om pågående utsällning. Alltså Flykten till Mumindalen var trevlig men när jag lämnade museet kände jag mest "Och så har man upplevt ännu ett sätt att kapitalisera på Tove Jansson".

 

Har fotat mina väldigt ostrukturerade danska anteckningar i en irrationell rädsla för att tappa bort häftet. Har i övrigt gått klart danska fyra på Arbis nu. Fedt!

Läser den här boken om 1600-talet för tillfället. Sennefelt är bra på att förklara komplicerade saker på ett läsarvänligt sätt. Rekommenderar verkligen boken för alla som är ens lite intresserade av tidigmodern historia. I övrigt matchar boken inredningen och det ska erkännas att det ger mig en viss känsla av  förnöjelse.

 

Gick på bio i helgen. Var väl rädd att jag kommer glömma bort denna estetiska biosalong så tog en  bild i dokumenterande syfte.

 

Screenshot på en film jag gärna skulle se. Har urdåligt namnminne och det gäller även titlar så tog en bild på filmens namn för att komma ihåg. Detta är just another World War II-movie men den handlar om barn i Tyskland under andra världskriger och det är väl aldrig fel med att föra fram barns perspektiv på saker och ting?

 

Mamma som skickade en bild på när hon fixat om i trädgården. Fint! Får lite hemlängtan.

Har ni ätit Brunbergs kyssar med äppelsmak? Mycket gott. Bör testas om ni inte gjort det. Dessutom är det lite festligt att det är någon sorts jubileumssmak.

 

Slutligen. Jag gick förbi ett bokantikvariat förra veckan och stannade för att föreviga en bok som handlar om att snickra 1700-talsmöbler. Nu har jag inte snickrat något sedan sjuan i högstadiet  men varför känner jag ett så starkt behov av att spika ihop skänken på pärmomslaget?

 

 

 

 

Madame Bovary och jag

Andakt eller möte med en älskare? Med Madame Bovary är det svårt att veta. Foto: Wikimedia Commons.

 

Jag har en märklig fascination för berättelsen om Madame Bovary. Det hela började med att jag löste ett korsord och madamen själv dök upp där bland orden. Sedan besökte jag bokmässan i Helsingfors och så var hon där igen. Det är väl egentligen inte så konstigt att en av litteraturens stora klassiker finns på en bokhylla med just klassiker men ändå. Jag hade kunnat dra ut vilken bok som helst ur bokhyllan men det råkade vara hon som kikade fram. 

Så efter det här har jag gått omkring och tänkt att det måste vara något speciellt med Madame Bovary. Detta trots att jag aldrig läst boken. Mitt svarta hål i min litteraturhistoria har ändå inte hindrat mig från att ta del av berättelsen om denna lika kända som ökända kvinnan. I vintras när jag var i Stockholm pallrade jag glatt iväg till Dramaten för att se en pjäsversion av henne. Nu på vårkanten har jag sett två filmversioner. Jag borde vara mätt på madamen vars karakär är så tungsint men det är jag inte.

Till alla som inte utvecklat Madame Bovary till sitt specialintresse kommer här en kort bakgrund. Madame Bovary är skriven av den franska författaren Gustave Flaubert år 1856. Handlingens huvudperson är, som ni säkert kan gissa, Madame Bovary. Innan Bovary blir en madame är hon en bonddotter som drömmer om ett liv bortom landsbygden. Hennes fribiljett bort från detta liv tror hon är ett giftermål med det som visar sig vara en mycket simpel och anspråklös läkare. Madame Bovary känner sig ganska snabbt fången i ett färglöst och tråkigt äktenskap i en liten stad. För att bedöva sitt missnöje hänger hon sig åt shopping och utomäktenskapliga förhållanden. Spoileralert, läs inte följande mening om du inte vill veta hur det slutar. Till sist skuldsätter hon hela familjen och gör självmord. 

När boken kom ut skapade den ett ramaskri. Flaubert ställdes till och med inför rätta på grund av Madame Bovary. Orsaken? Madame Bovary var allt en borgerlig hustru inte skulle vara på 1800-talet. Oansständig, girig och gränsöverskridande. Flaubert frikändes dock och boken kom att bli en bästsäljare och bär bland annat epitet ett litterärt mästerverk.  

Och när jag nu har plöjt igenom tre tolkningar av Madame Bovary är jag absolut av den tanken att hennes handlade i vissa stunder är både odrägligt och själviskt. Likväl vurmar jag för henne. Madame Bovary blir ett så tragiskt men bra exempel på vad som händer när man låter inskränka en människans frihet. Madame Bovarys enda utväg från ett understimulerande liv var via äktenskapet. Men hur skulle hon kunna veta att första bästa man inte kunde erbjuda det liv hon drömde om? Hennes liv var aldrig hennes eget utan från första stund är hon inkapslad i 1800-talets stränga normer om vad en god maka och mor är. Det vill säga dygdig och anspråkslös.  Men Madame Bovary är allt annat än anspråkslös. Hon drömmer om ett fartfyllt och spännande liv i Paris. På grund av detta blir inte endast hon utan även hennes barn och man lidande. Man önskar att skilsmässor inte varit så stigmatiserade på den tiden hon levde. Hennes man och hon var verkligen inte gjorda för varandra. 

 

Madame Bovary på ännu ett shoppingsupptåg. Foto: Wikimedia Commons.

Det stränga 1800-talet i all sin ära men Madame Bovary bär även något allmänmänskligt över sig, även om det är draget till sin spets. Madame Bovary letar efter någon större mening i livet och när hon inte kan hitta den drabbas hon av existentiell ångest. Den här ångesten tar sig uttryck i en ständig jakt på något som är nyare och häftigare, om det så är älskare eller galaklänningar. Madame Bovarys konsumtinosbeteende är ohejdbart. Varje gång hon drabbas av en besvikeles i livet utökas hennes garderob eller så får vardagsrummet nya gardiner. Slutligen autktioneras hennes hem ut för att täcka skulderna hon dragit över sin familj. Madame Bovary levde i konsumtionssamhällets vagga och boken kan ses som ett varnande exempel på vad som händer om man låter ha-begäret få kontroll över ens liv. 

Det är lätt att döma Bovarys destruktiva konsumtionsbeteende men där tror jag nutidsmänniskan måste vara försiktig och rannsaka sig själv. Vi lever i en tid som har normaliserat och förhärligat Madame Bovarys konsumtionsbeteende istället för att ta lärdom av det. Det är bara att gå in på Instagram och låta dig översköljas av influerarare som marknadsför produkter som ska ge ditt liv mer innehåll och mening.  Madame Bovary skulle antagligen falla offer för marknadsföringen på internet  på samma sätt som hon låter sig luras och trollbindas av stadens försäljare när han kommer på besök med de nyaste textilierna i en koffert. Och handen på hjärtat? Vem har inte fallit för en Instagramalgoritm eller unnat sig något när man känt sig nedstämd?

Flaubert lär ha sagt i ett försvarstal av boken att  "Madame Bovary är jag". Och Madame Bovary är verkligen en liten del av inte bara Flaubert utan vem som helst. Hon är offret, förövaren, konsumtionshetsen, drömmaren, besvikelsen, ångesten, missnöjet och ha-begäret. Hon är allt det som många inte vågar erkänna att bor i dem. Madame Bovary vågar öppet visa de mörkaste sidorna av sig själv och för det måste man beundra henne, åtminstone lite. Madame Bovary och jag. 

 Nästa steg i mina studier av Madame Bovary är väl att läsa boken antar jag. 

Sådant jag typ fyndat

Sociala medier blir ju lätt en plattform som uppmuntar till konsumtionshets. "Testa den här och den här produkten och få 30 % rabatt med den här koden" och så vidare. När jordklotet svettas och brinner upp borde jag veta bättre än att skriva om sådant jag köpt. Och ändå är det inget som stoppar mig nu när jag planerar skriva om mina loppisfynd. För att rentvå mitt samvete håller jag ändå fram att det här är ett inlägg om sådant jag fyndat i andra hand. Det finns olika grader i helvetet liksom. 

Det ska erkännas att jag inte är bättre än någon annan. Jag tycker om att gå runt på loppisar och leta lite omedvetet efter ett fynd. Det är ju inte alltid jag hittar nåt men när jag gör det tycker jag om att förvalta mina grejer samt låta ögonen vila på dem. I det här inlägget får ni ta del av sådant jag fyndat men eftersom jag antagligen betalat överpris för vissa grejer består inlägget inte endast av fynd (men de grejer jag betalat överpris för är mig nog så kära i alla fall).

 

En mossgrön vas. Stil: Jugend. Stilen är tidstypiskt för 1920-talet men jag gissar att just den här vasen kan vara allt mellan 30- till 40-tal. En av mina absoluta favoritvaser men definitivt inget fynd. Det är det sällan i antikbutiker i Gamla stan i Borgå.

 

Den här porslinssnäckan såg jag snabbt i ögonvrån när jag strosade omkring på en lokal loppmarknad. Jag tvekade innan jag köpte den men den har visat sig vara livets bästa fynd. De som vet vet att jag vurmar för sådant som är danskt och den här snäckan råkar vara just det. Ibland sitter jag i vardagsrumssoffan och bara tittar på den och tänker tillbaka på förra sommarens semester som bland annat inbegrep ett danskt badhotell.

 

 

Källor på internät säger att den ska efterlikna skalet på någon slags havssnigel. Vet ej om snigeln är dansk dock.

 

Den uppmärksamma såg att det finns något guldigt bakom snäckan. Det är inte guld utan några ljusstakar som hör till min samling "Ljusstakar i mässing". Här erkänner jag att det spårat ut lite. Det började med ett par ljusstakar och helt plötsligt ser det ut så här. Till mitt försvar har jag fått några i present. Dessutom tycker jag om samlingen oerhört mycket så skäms inte riktigt så mycket som jag borde.En del ljusstakar är dessutom i malm så helt identiska är de inte. Vänligen observera inte de ASSKITIGA fönstren i bakgrunden.

 

Jag har ett par ljusstakar från det svenska märket Skultuna och de var ett sådant fynd att jag nästan skäms över att besöka det loppiset igen.

 

Alltså wow, wow, wow spana in denna lampa. Jugend. Underbar. Behöver inte säga något mer. Hittade den på en loppmarknad i Karleby. Den var undanstuvad på en hylla med en massa olika grejer. Ett riktigt fynd.

 

Underbart ljussken. Om vårt hem skulle börja brinna är det nog detta föremål som räddas först av mig (ja, jag vet att man inte ska börja hämta saker i en brand men rent hypotetiskt skulle jag rädda denna om jag kunde).

 

Inläggets andra vas kommer här. Den här är något större. Jag köpte den i en affär på Åland i somras. Definitivt inte ett fynd men en 30-årspresent till mig själv. Tycker mycket om den. Också lite jugend över den. Stolen den står på är ju också ett fynd med en histora men jag kanske får göra en del två någon gång för nu börar det bli så mycket grejer. 

 

 Jag avslutar fyndlistan med två konstverk. Konstsamlaren Lindgren liksom. Ett franskt tryck inhandlad på en loppmarknad i Frankrike som sålde antikviteter. Jag köpte den som present åt min fästman. Jag tänkte hamnmotivet med alla segelfartyg skulle passa honom bra. Minns att jag till och med prutade lite på franska när jag köpte den. Ibland förvånar jag mig själv.

 

Ännu ett tryck. Från samma loppis som snäckan men inhandlad en annan gång. Ett riktigt fynd med certifikat på baksidan om att den är äkta och från 1865. Lite fuktskadad men det gör inget. Motivet är ett romantiskt Génève. Föll för den genast eftersom jag ju har ett litet romantiskt och nostalgiskt förhållande till den staden. Mvh, Mrs Worldwide.

 

 

 En del skulle väl kalla mig en samlare och det är kanske sant. Egentligen tycker jag väl mest om att göra det lite hemtrevligt hemma hos oss. Jag känner ett lugn när jag är omgiven av gamla grejer. Det kanske blir så när man kollat på Antikrundan som tioåring.