 |
| Andakt eller möte med en älskare? Med Madame Bovary är det svårt att veta. Foto: Wikimedia Commons. |
Jag har en märklig fascination för berättelsen om Madame Bovary. Det hela började med att jag löste ett korsord och madamen själv dök upp där bland orden. Sedan besökte jag bokmässan i Helsingfors och så var hon där igen. Det är väl egentligen inte så konstigt att en av litteraturens stora klassiker finns på en bokhylla med just klassiker men ändå. Jag hade kunnat dra ut vilken bok som helst ur bokhyllan men det råkade vara hon som kikade fram.
Så efter det här har jag gått omkring och tänkt att det måste vara något speciellt med Madame Bovary. Detta trots att jag aldrig läst boken. Mitt svarta hål i min litteraturhistoria har ändå inte hindrat mig från att ta del av berättelsen om denna lika kända som ökända kvinnan. I vintras när jag var i Stockholm pallrade jag glatt iväg till Dramaten för att se en pjäsversion av henne. Nu på vårkanten har jag sett två filmversioner. Jag borde vara mätt på madamen vars karakär är så tungsint men det är jag inte.
Till alla som inte utvecklat Madame Bovary till sitt specialintresse kommer här en kort bakgrund. Madame Bovary är skriven av den franska författaren Gustave Flaubert år 1856. Handlingens huvudperson är, som ni säkert kan gissa, Madame Bovary. Innan Bovary blir en madame är hon en bonddotter som drömmer om ett liv bortom landsbygden. Hennes fribiljett bort från detta liv tror hon är ett giftermål med det som visar sig vara en mycket simpel och anspråklös läkare. Madame Bovary känner sig ganska snabbt fången i ett färglöst och tråkigt äktenskap i en liten stad. För att bedöva sitt missnöje hänger hon sig åt shopping och utomäktenskapliga förhållanden. Spoileralert, läs inte följande mening om du inte vill veta hur det slutar. Till sist skuldsätter hon hela familjen och gör självmord.
När boken kom ut skapade den ett ramaskri. Flaubert ställdes till och med inför rätta på grund av Madame Bovary. Orsaken? Madame Bovary var allt en borgerlig hustru inte skulle vara på 1800-talet. Oansständig, girig och gränsöverskridande. Flaubert frikändes dock och boken kom att bli en bästsäljare och bär bland annat epitet ett litterärt mästerverk.
Och när jag nu har plöjt igenom tre tolkningar av Madame Bovary är jag absolut av den tanken att hennes handlade i vissa stunder är både odrägligt och själviskt. Likväl vurmar jag för henne. Madame Bovary blir ett så tragiskt men bra exempel på vad som händer när man låter inskränka en människans frihet. Madame Bovarys enda utväg från ett understimulerande liv var via äktenskapet. Men hur skulle hon kunna veta att första bästa man inte kunde erbjuda det liv hon drömde om? Hennes liv var aldrig hennes eget utan från första stund är hon inkapslad i 1800-talets stränga normer om vad en god maka och mor är. Det vill säga dygdig och anspråkslös. Men Madame Bovary är allt annat än anspråkslös. Hon drömmer om ett fartfyllt och spännande liv i Paris. På grund av detta blir inte endast hon utan även hennes barn och man lidande. Man önskar att skilsmässor inte varit så stigmatiserade på den tiden hon levde. Hennes man och hon var verkligen inte gjorda för varandra.
 |
| Madame Bovary på ännu ett shoppingsupptåg. Foto: Wikimedia Commons. |
Det stränga 1800-talet i all sin ära men Madame Bovary bär även något allmänmänskligt över sig, även om det är draget till sin spets. Madame Bovary letar efter någon större mening i livet och när hon inte kan hitta den drabbas hon av existentiell ångest. Den här ångesten tar sig uttryck i en ständig jakt på något som är nyare och häftigare, om det så är älskare eller galaklänningar. Madame Bovarys konsumtinosbeteende är ohejdbart. Varje gång hon drabbas av en besvikeles i livet utökas hennes garderob eller så får vardagsrummet nya gardiner. Slutligen autktioneras hennes hem ut för att täcka skulderna hon dragit över sin familj. Madame Bovary levde i konsumtionssamhällets vagga och boken kan ses som ett varnande exempel på vad som händer om man låter ha-begäret få kontroll över ens liv.
Det är lätt att döma Bovarys destruktiva konsumtionsbeteende men där tror jag nutidsmänniskan måste vara försiktig och rannsaka sig själv. Vi lever i en tid som har normaliserat och förhärligat Madame Bovarys konsumtionsbeteende istället för att ta lärdom av det. Det är bara att gå in på Instagram och låta dig översköljas av influerarare som marknadsför produkter som ska ge ditt liv mer innehåll och mening. Madame Bovary skulle antagligen falla offer för marknadsföringen på internet på samma sätt som hon låter sig luras och trollbindas av stadens försäljare när han kommer på besök med de nyaste textilierna i en koffert. Och handen på hjärtat? Vem har inte fallit för en Instagramalgoritm eller unnat sig något när man känt sig nedstämd?
Flaubert lär ha sagt i ett försvarstal av boken att "Madame Bovary är jag". Och Madame Bovary är verkligen en liten del av inte bara Flaubert utan vem som helst. Hon är offret, förövaren, konsumtionshetsen, drömmaren, besvikelsen, ångesten, missnöjet och ha-begäret. Hon är allt det som många inte vågar erkänna att bor i dem. Madame Bovary vågar öppet visa de mörkaste sidorna av sig själv och för det måste man beundra henne, åtminstone lite. Madame Bovary och jag.
Nästa steg i mina studier av Madame Bovary är väl att läsa boken antar jag.