Den modell som jag har i min ägo är modell No.10, den sista som de tillverkade själva. Dess första produktionsår var 1908 och det häftiga med denna är att den är ett slags mellanting mellan antikt och modernt (ifall en kan kalla skrivmaskiner moderna). En del finesser som uppfanns i samband med maskinen är saker som vi idag tar för givna att finns. Mellanslagstangenten är ett exempel på detta, tangenten blev så populär att den användes i framtidens skrivmaskiner (slår vad om att du har en på din dator). Även om en del av No.10:s saker anammades föll också en del bort och det är därför den är både ny och gammal. Hänger ni med? Denna skrivmaskin är även den enda som har ett dubbelt tangentbord. Det finns både stora och små bokstäver på den.
Jag kan inte säga hur gammal min maskin är. Jag gissar friskt på 30-eller 40-tal. Tillverkningsnumret är relativt lågt men då måste en ha i åtanke att detta är en nordisk variant med å, ä och ö-tangenter och jag vet inte alls när de kom i produktion. Dessutom saknas några delar så maskinen är inte i toppskick. Fast allt detta bekommer mig nästan ingenting alls. Jag har för allt i världen en bit skrivhistoria ståendes i mitt rum. Jag säger som människorna i Antikrundan: "Jag skulle aldrig sälja den!".



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar