Och i nästa stund var du borta, som om du aldrig varit här

Låt som passar till detta inlägg ifall du vill ha stämningsfull bakgrundsmusik: "How" av Regina Spektor

Igår när jag satt och skrev i skenet av en naken glödlampa dog min penna. Det råkade inte vara vilken penna som helst, utan min superpenna som jag köpte vid Disneyland för så många år sedan "Poff" sade det bara (okej, det sade det egentligen inte, men i mitt huvud) och så hade den sista droppen liv och bläck runnit ur den. Det är så konstigt, jag var så van vid att ha pennan. Jag trodde liksom att  den aldrig kunde ta slut.