Sådana där tillfällen strax innan en somnar och man drabbas av en häftig kreativitetslust är speciella. Igår när blixtarna dansade för fullt fick jag en släng av denna skapandeglädje och i skenet av ett litet värmeljus plitade jag ned några verser. Utan det minsta blygsamhet erkänner jag att mina ord är pinsamt naiva och inte ens på en amatörmässig nivå. Trots detta kanske det finns någon annan jag som känner likadant inför augustimånad och det är till dem jag skrev denna:
Som en våg av vemod sveper augustimånad in,
för att ta de tynande blombladen i sin famn,
för att säga farväl åt trädens grönskande kronor,
för att sprida ut luftens kalla stoft som kyler våra lungor
vid varje inandning,
medan mörkret sakta inkräktar på dagen.
I detta skådespel bankar hjärtan som påminns om att tiden är knapp
likväl rundgående.
Au revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar