Vad gör en inte för det franska språket?

Imorse ringde min väckarklocka prick klockan fyra. Sömndrucken begav jag mig till Genève. Väl där fällde jag ut en liten stol på gatan. Så började jag köa. Framför mig stod det kanske fyra personer och i skenet av gatlamporna undrade jag om detta verkligen skulle vara värt mödan.
Natt blev till dag och jag satt kvar på min stol tre timmar efter att den plockades fram. Under denna tid hade jag hunnit bekanta mig med mina köande grannar och tillsammans hade vi sett linjen växa allt längre och längre. När gatan var smockfull med otåligt folk kallades vi in. Jag knagglade mig fram på frengelska (påhittat ord, definition: blandning av franska och engelska). Efter diverse test, rättningar, lite mer köande och lite folkkaos steg jag ut ur byggnaden. När jag såg att kön fortfarande ringlade sig ut på gatan tänkte jag att det var ett rätt smart drag att stiga upp i gryningen.
Idag har jag skrivit in mig till en franskakurs. De är väldigt populära.