Bara i Frankrike

 

Jag erkänner att jag lätt kan bli lite överentusiastisk. Jag erkänner att jag drabbades av denna entusiasm i lördags när jag klev in till Sephora, kosmetikans kosmetikaaffär liksom. Fast för en stackars finländsk nittonåring, som så länge drömt om att få se världsberömda produkter från t.ex. Too Faced, är det väl ändå rätt okej att få springa omkring lite och förundras över butikshyllornas innehåll? Och ifall ett litet entusiastisk iiih slinker ur munnen då och då kan det väl inte vara hela världen?

Jag erkänner att jag sneglade lite åt sidorna när jag stod i kön, bara för att få en sista blick av detta sminkets paradis, för att betala min NAKED-palett. Jag står ändå fast vid att jag inte lämnade min plats. Det tyckte inte medelåldersplus kvinnan som stod bakom mig. Plötsligt knackade hon mig på axeln och mumlade något åt mig på snabb franska. Jag frågade ifall hon kan upprepa på det engelska språket. Med en surmulen blick uppmanade hon mig att jag borde stå lugnt på min plats. "Om det gör dig lyckligare så", tänkte jag och så stod jag kvar på min plats.

Sedan spetsade jag öronen lite när medelåldersplus kvinnans man frågade sin fru varför hon gick till anfall sådär. Frustrerad förklarade hon åt sin man att "jag yrde omkring än hit och än dit". Med andra ord saknade jag antagligen den där franska elegansen som jag hört så mycket om. Mannen påpekade åt henne att jag stod mitt framför dem och kunde höra men hon svarade lugnt att "jag inte ens pratar franska".
Tyst stod jag kvar och smålog lite sådär diskret.

Translation: A lady did not like my enthusiasm in the Sephora shop and told me that. I just smiled at her because I found it quite fun.