16. Skiv om någonting som du saknar

Vår biologilärare berättade en gång för oss kunskapstörstande lågstadieelever  att tallar fäller sina barr endast en gång vart femte år. Och det är därför inte alla barr faller ned på samma gång när det vankas till höst. Lätt som en pannkaksplätt att förstå.

Hemma på vår bakgård har vi några skyhöga tallar som mest bara står och hänger (jag menar vad annars skulle de göra?). Och även om ovanstående pannkakslätta fakta ter sig vara fruktansvärt logiskt tror jag att våra tallar är något slags undantag till regeln.

Ty varje vår när snön hade smultit kunde jag se ett centimetertjockt täcke av barr från förra hösten. Detta brukade reta gallfeber på mig så jag bestämde mig för att ta krattan i egna händer (eftersom ingen annan i min familj verkade göra det) och gå ut för att vårstäda trädgården. Jag gjorde upp ett rutsystem, köpte ordentliga arbetshandskar, drog på mig gummistövlarna och började...kratta. Jag krattade och krattade tills händerna var alldeles ömma och svullna. Och jag bannades och svor (okej, svor gjorde jag inte särskilt ofta) över att ingen familjemedlem kände någon sympati med mig och kom för att ge mig en hjälpande hand. Sådär höll jag på varje vår från att jag var omkring fjorton, femton år.

Så varför i hela friden gav jag inte bara upp? Det var trots allt ingen som tvingade mig till detta tortyrens arbete. Låt mig berätta det för er: i hemlighet gillade jag att kratta. Jag älskade att lämna mina tankar för ett tag och helt bekymmerslöst och metodiskt jobba för ett synligt resultat. Som till exempel förra året när läsandet till studentexamen tog över mitt liv, då var krattan en härlig tillflyktsort för ett tag. Jag tror att min stolthet växte med högarna av barr. Det tror jag faktiskt.
Sedan får vi inte glömma vårsolen också. Oj, så härligt det kan vara att insupa vårens antågande atmosfär! Tänk att lite trädgårdarbete kunde få en att känna sig så levande?!

Krattandet har kommit att bli det ultimata vårtecknet för mig. Ömma händer, skor förstörda av koda och en (nästan) alldeles barr fri gräsmatta, det är sådant som saknas mig ibland. Det och salmiak.