Cormac föreslog något om mitt körande. Jag ignorerar den kommentaren, vet inte alls vad han pratar om.
Jag skulle vilja vara modigare. Modigare på alla sätt och vis. För jag kan vara en sådan riktigt osjälvständig fegis ibland. En sådan som gruvar sig, tvekar och låter chanser (eller i mitt huvud; risker) glida förbi. Och så står jag där (eller sitter) och tänker vad som skulle ha hänt om jag handlat annorlunda, liksom vågat mera och inte fegat ur.
Jag skulle vilja kunna boka en flygbiljett bara sådär och åka iväg helst ensam. YOLO, Carpe Diem och allt det där tjafset. En sådan människa vill jag vara. Men det bara går inte. Jag får värsta panikångesten när jag skall åka buss alldeles ensam. Jag vet inte varför, det har alltid varit så.
Men jag vågar påstå att jag inte är ett hopplöst fall. Hela den här grejen med att flytta utomlands hat fått mig att tänja mina gränser. Jag har utsatt mig för jobbiga situationer som fått mig att kallsvettas och våndas och vilja åka hem med detsamma. Fast jag har inte åkt hem. Istället har jag vuxit några, om så ynka, millimeter var gång jag klarat ett test.
Fast jag vill växa lite till tänker jag. Att en sådan som jag skulle resa jorden runt på egen hand betvivlar jag men hej, babysteps säger engelsmännen visst?
Du är på god väg. Jämför dig inte med andra utan med dig själv och vad du blivit bättre på. Lycka till nu de sista månaderna och välkommen hem igen för att sen få uppleva min och din studiestad.
SvaraRaderaAngående ditt körande, så har det blivit bättre ... det har t.o.m. fått franska drag och jag var faktiskt smått rädd när jag satt på då du körde när vi besökte, vilket aldrig hände hemma i Finland! Så jag har heller ingen aning vad Cormac pratar om! :)
SvaraRaderaMen jag håller med dej kära syster. Angående vissa saker är jag också lite feg och osäker men jag jobbar på det, t.ex. min ovilja att prata inför publik har blivit mycket bättre och jag tror det är tack vare sommarteatern. Jag ser ärför fram emot att fortsätta med den denna sommar! :D