Kommer du ihåg hur kul vi hade då?

Då när vi satt på våra gungor och svingade oss högt, högt upp mot solen? Eller när vi knappt vågade andas i rädslan över att bli hittade när vi lekte kurragömma? Kommer du ihåg hur ont det gjorde att skrapa upp knäna när vi föll på grusvägar? Eller hur fulla av förväntan vi var de där sommardagarna vi skulle gå och bada?
Minns du hur arga vi kunde var på våra förädrar när vi inte fick som vi ville? Kommer du ihåg hur gärna vi kröp upp i deras famn när något inte gick som vi ville? Kan du förnimma stoltheten över ett lyckat prov kontra besvikelsen över ett misslyckat sådant? Det var skratt, gråt, nyfikenhet, försiktighet, undran och förundran. Lek och blodigt allvar på samma gång.

Allt det där minns jag. Min barndoms gånga stig gör sig påmind ikväll och jag är så tacksam över att jag fick promenera på den. Tack till alla som stod ut med mitt barndomsjag . Tack, tack, tack!