Här är Stephanie från Sydafrika, Heidi från Zimbabwe och Susanna från Österrike. Jag kan inte tala med hundraprocentig säkerhet nu men om någon frågar mig vilken första mig som varit mest minnesvärd i mitt liv kan det hända att jag säger det där året när jag bjöd dessa tjejer på mjöd och struvor. Hur ofta får man chansen att sprida finsk kultur liksom?
Och det kan ha varit alla snapchats av huvuden iklädda studentmössor eller bara det faktum att Rebekka flyttat tillbaka till Finland men något fick mig att sakna mitt hemland lite extra mycket den där helgen. Därför släpade jag med mig gänget till IKEA. Det gröna vitrinskåpet var min nya BAE förresten, den här veckan har jag en ny en igen.
Vi åt köttbullar och jag blev lite bitter över att de stängt mattavdelningen så att jag inte kunde köpa svenskt godis. Fast det gjorde inte så mycket, jag hade det ganska bra ändå. Jag hittade till och med böcker på svenska som fungerade som dekoration. Jag funderade på att fråga ifall de var till salu men ångrade mig. Jag kommer finna tid att läsa svenska böcker så småningom.
Och så var min hemlängtan botad, bra så! Det var Skandinavien genom suddiga telefonbilder. Au Revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar