1.En gång blev det höstlov och då kom hela, halva happy family och hälsade på syrran och jag. Då bestämde vi oss för att gå till IKEA som fyllde år och hade pyntat varuhuset i ballonger, Jag frågade personalen ifall jag kunde få en utav ballongerna som de delade ut men de sade (mycket vänligt) nej och förklarade att de endast var ämnade åt barn. Åldersdiskriminering säger jag.
2,En kväll blev jag hungrig och plockade fram ett djupfryst bröd ur frysen och placerade det i mikron. Efter en och en halv minut luktade det bränt i hela lägenheten och lukten kunde spåras till mikron Jag kan ännu inte riktigt fatta hur det gick till men nu vet jag i alla fall att en kan bränna bröd i mikrovågsugnen (min kämpis trodde inte på mig förrän jag visat henne bilden).
Här är Jeaninne (och jag bakom kameran) hängandes vid vårt favoritställe. Jag pratar om restaurangen RAX där en kan äta hur mycket som helst och slutligen äta en glass med blå colasås. Ibland kräver jag inte mer än så i livet. Gud vet att vi går till RAX alldeles för ofta men what can one do?
1. Rebekka, aka kämpisen, är självutnämnd expert på Sangria och har givetvis en rekommendation eller två i rockärmen. Jag väntar bara på att hon skall hålla någon kurs via arbetsinstitutet på hur man tillreder denna dryck.
2. Tadaa, en random bild supercoola Sabina och jag var ute på Skärgårdsbaren som blivit lite av finlandssvenskarnas ställe att ty sig till om jag inte tar helt fel. Det var en rolig afton i alla fall.
1. Okej, denna bild tycker jag personligen att jag ser svinläskig ut på. Hursomhaver blev den tagen på tillbakavägen ifrån Jakobstad där jag tillsammans med Florakören och Brahe Djäknar hade givit en julkonsert åt intresserade öron. På bussvägen hem fick jag en obotligt stark craving på ostbågar och lyckan var stor när mitt "barn" hittades. Nelly var inte sen med att dokumentera.
2. En bild i litet samma tema. Nu i december sjöng ovannämda körer i domkyrkan i Åbo och vi var så teggelitaggade. Efteråt hade vi julphest men det är en helt annan historia.
1. En helg i december åkte jag hem för att moikka på familjen, När Lillsvinet och jag befann oss vid Minimani och passerade hyllan med kex kom sanningen fram angående Paulinas relation till Oreokex. Tydligen tycker hon inte om dem ty hon anser dem vara alldeles för skarpa. En sådan revolutionerande nyhet skall givetvis dokumenteras via Snapchat.
2. Sist men inte minst kommer här en bild utav Nelly och mig tagen på självständighetsdagen. Vi deltog i den mycket fina traditionen att -i ett fantåg- promenera till hjältegravarna för att minnas och varar tacksamma över vår självständighet typ, själva skulle vi bära Florakörens fana. Innan tåget startade var vi så taggade men ganska snart insåg vi att det var svinkallt, att vi skulle gå i ca. en halvtimme och att fanan vägde en helsikes massa och hade en tendens att fastna i vartenda jäkla träd på vägen. Missförstå mig rätt, fantåget är en super tradition men skulle säkert var ännu bättre ifall det inte var -nio grader kallt och jag inte hade himla klena armar. Nästa morgon vaknade jag med en öroninflammation ifrån helvete också. Nåja, klara vi fantåg klarar vi allt blev vårt nya slagord efter denna strapats.
Här tar återblickarna slut. I höst har jag lärt mig att använda fotnoter, vilket vin som passar bäst till Sangria och att man kan bränna bröd i mikron. Min mor måste vara stolt över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar