Jag skall måla hela världen lilla mamma", eventuellt bara mitt rum

Och så åkte jag hem till Österbotten över helgen. Även ifall denna sysselsättning kan vara - och är- högst angenäm riskerar den ibland att falla i tristhetens träsk. Därför frågade jag min mor om något litet tips på spännande tidsfördriv jag kunde göra under min vistelse på prärien. Hennes svar var så typiskt min mamma att jag inte kände en uns av förvåning när hon redan samma eftermiddag kom hem med en burk målarfärg och några penslar (Är det något min mamma tycker om är det att renovera och inreda. Helst flera rum på samma gång flera gånger i året liksom). "Klart vi skall måla om ditt rum vitt", sade hon till mig. Detta var egentligen något jag planerat göra redan i somras men det blev liksom inte av. Tur att man kan ha tråkigt i februari istället då.

Nu har jag sagt hejdå till de älskade/hatade blommiga tapeterna och lever mest ibland vita väggar och rosa rokokomöbler.

Det kan se ut lite som på den vänstra bilden. När jag var hemma passade jag även på att läsa litet om Kronoby sockens historia. Det var så spännande att jag tyckte boken kunde få en hedersplats vid sängbordet.

Och här är en gammal radio som kanske fungerar men egentligen så vet jag inte ifall den gör det. Förvaring (och fötter) är också bra att ha, det får bilden till höger symbolisera.

Och lite så kan ens rum börja se ut när man haft blommiga tapeter alldeles för länge, när man har en mor som tycker om förändring i hemmet samt när man har lite trist i vardagen.

 "Au Revoir" säger visst fransmönnen när de menar på återseende!