För ungefär ett år sedan samlades historikrerföreningen Kleios styrelse anno 2016, mig inräknad, hemma hos en utav styrelsemedlemmarna. Det var kväll, vi drack litet rödvin och byggnaden vi befann oss i kom ifrån tidigt 1900-tal. Vad jag försöker säga är att det var en mycket vacker och stämningsfull kväll.
Huvudsaken till varför detta gäng samlats var mycket enkel, om än litet slumpmässig. Vi hade nämligen bestämt oss för att baka! Egentligen var detta måhända ingen frivillig sysselsättning, ty styrelsen hade lovat att stå för kaffeservering nästa dag i skolan, men likväl såg jag mycket fram emot kvällens spektakel.
Bakandet framsked mycket väl kan jag berätta. Till slut hade vi faktiskt blandat ihop en smet som skulle bredas ut i en plåt. Vart denna plåt hade försvunnit kunde vi dock inte förstå eftersom den var spårlöst borta. Medans styrelsemedlemmar letade satt jag dock kvar på min pall runt köksbordet och surfade på internätet. Efter några minuter av letande började jag dock ana oråd. Visst var det så att någon hade placerat plåten på en pall vid köksbordet? "Så var det", konstaterade jag mest för mig själv medan jag sakta började inse att den pall jag satt på (och hade suttit på i flera minuter) var aningen obekväm, dessutom skulle den ju vara rund och inte fyrkantig! Jag kollade och fann att jag suttit på plåten nästan hela kvällen utan att märka någonting. "Ojdå, jag har hittat den!", slank det ur mig.
Och det var historien om att nästan sitta i smeten. Rättare sagt sitta på en bakplåt (jag diskade den innan den skulle användas). Moralen lyder kanske: se dig för innan du sätter dig ned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar