Jag skrev något som rimmar igår strax innan jag somnade. Ifall ni vill läsa min förra något som rimmar kan in trycka HÄR. Det senaste verket har jag valt för att kalla Hjärtesorg och innan min mamma ringer och frågar vill jag bara påpeka att den inte är självbiografisk utan mest ett hopkok av livet.
Det är ganska lätt hänt,
att jag kan bli lite dekadent.
Ska bara ut på ett glas eller två
men kommer hem långt efter att den sista bussen hunnit gå.
Jag bor på 17 kvadrat,
Glömmer alltid bort att handla och vet knappt hur man lagar mat.
Min inkomst är ringa, för att inte säga väldigt liten,
och fast jag mest sover om dagarna känner jag mig ganska sliten.
Mina barndomsvänner ringer sällan nuförtiden.
De har skaffat jobb, familj och sådana som jag stör nog mest bara husfriden.
Fast är det något fel med att vara lite levnadsglad?
Gå ut, socialisera, ha karar som står på rad?
Jag dricker cocktails ut fina glas.
Har korta kjolar och känner mig i extas.
Läpparna är röda och kajalen svart som natten.
Det är under midnatt jag lever. Jag trivs ibland bullren och skratten.
Det har kanske hänt.
Att jag levt lite väl dekadent.
Men när festen är slut och alla gått hem.
Önskar jag att du varit där i festvimlet
mitt ibland dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar