Röbruuso: Ännu för två år sedan trodde jag ordet rödbrusig fanns i gemene man och kvinnans standardvokabulär men så visade sig fallet icke vara*. För en som som rodnar jämt och ständigt,-som jag till exempel- kommer ordet rödbrusig mer än väl till användning. Det betyder typ "rosor på kinden" och kan användas i flera sammanhäng, t.ex. när man är lite rödlätt efter en joggingtur eller när man rodnar. Exempelmening: "Ja e så röbruuso."
Lemin: Ett annat ord för träningsvärk men istället för att säga "Jag har så träningsvärk i benen" säger man "Jag är så lemin i beinen.", eller varför bara inte "Jag är så lemin."? Om du frågar mig uppfattar jag lemin som ett mycket kraftfullare ord än träningsvärk.
Och sist men inte minst:
Leidon: Utan någon expertis inom språkhistoria spekulerar jag kring att leidon kommer från ordet leda. Leidon används i den betydelsen att man har fått nog, är trött på något, inte orkar mer etc. Vi kan jämföra "Jag är led på att skriva min uppsats." med "Jag har fått leidon åv att skriv miin uppsats." Ofta kan det användas på ett litet ampert vis för att riktigt visa att man är trött på något. " Nu har jag leidon.", slinker ur min mun rätt ofta.
Sådärja, det här var tre av mina mest använda dialektord. Har ni har några ord, speciella för er region som ni tycker extra mycket om att använda?
* Jag blev lite nyfiken hur det faktiskt förhåller sig med detta ords existens och har nu efteråt kunnat konstatera att rödbrusig finns i Svenska Akademins Ordlista. Jag fastvidhåller dock att röbruuso är ett litet äldre ord som är mer vanligt i dialekter än i standardsvenskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar