Ibland tänker jag på Olympe de Gouges

Kommer ni ihåg den skamlösa Olympe de Gouges som försummade sina plikter i hemmet och som ville bli politiker och begick brott? Vill ni imitera henne? Nej, ni vill säkert känna att ni endast är intressanta och värda uppskattning när ni är som naturen har ämnat er.

De här orden uttalades av  revolutionären Pierre-Gaspard Chaumette i Frankrike 1793, två veckor efter att den så kallade skamlösa Olympe de Gouges bestigit giljotinen mitt under franska revolutionens mest radikala och blodiga fas. de Gouges var ett typexempel på en radikal tänkare som genom sina normbrytande idéer väckte ett så stort anseende att det kom att kosta henne livet. 

de Gouges föddes 1746 i en lägreståndsfamilj som dotter till en tvätterska och en slaktare ( hennes egentliga biologiska fader förblir okänd) i södra Frankrike. Redan som 16-åring hann de Gouges bli änka och förlora en son. de Gouges ursprungliga namn var Marie Gouze men efter hennes makes död bytte hon namn till Olympe de Gouges och proklamerade att hon ämnade förbli ogift för resten av sitt liv. Utan formell utbildning flyttade hon till Paris för att bli skådespelare och pjäsförfattare. I huvudstaden deltog hon i den utbredda salongskulturen där hon kom i kontakt med upplysningstankar och idéer. 

Det här ledde till att de Gouges blev politiskt aktiv och  började skriva på ett sätt som i samtiden var både radikalt och uppseendeväckande. Hon tog ställning kring en rad kontroversiella frågor som rörde förlossningssjukhus, slaveri, föräldralösa barns rättigheter samt ogifta kvinnors rättigheter.

1790 publicerade hon en pamflett vid namn Déclaration des droits de la femme et de la citoyenne, det vill säga Deklaration om kvinnans och den kvinnliga medborgarens rättigheter. Pamfletten var en reaktion mot den officiella deklarationen om mänskliga rättigheter som hade antagits 1789 av Frankrikes nationalförsamling. I sin pamflett kritiserade de Gouges hårt det faktum att kvinnor i Frankrike hade förpassats som passiva medborgare utan medborgerliga rättigheter. Vidare krävde de Gouges civil och politisk jämställdhet mellan könen. I ett av hennes välkända citat  säger hon att  “ En kvinna har rätt att bestiga schavotten. Hon måste få samma rätt att bestiga talarstolen”. Totalt innehåller pamfletten 11 deklarationer som skulle trygga kvinnors rätt till politiskt deltagande, äganderätt, arvsrätt och yttrandefrihet, det vill säga samma rättigheter som hade tilldelats de franska männen ett år tidigare. I den elfte artikeln hävdar de Gouges att kvinnor borde ha rätt att själva offentliggöra barns fäder. Den här artikeln ansågs vara mycket radikal eftersom den innebar att männen till utomäktenskapliga barn i förlängningen skulle vara tvungna att ansvara för de utomäktenskapliga barnen på samma sätt som de ansvarade för inomäktenskapliga.

    de Gouge levde även i en tid då slavhandeln var utbredd och mörkhyade människors värde ansågs vara underlägset vita européers. I sin pjäs L’Esclavage des noirs, på svenska ungefär Förslavandet av svarta, kritiserade de Gouges öppet detta tankesätt och krävde att slavhandeln skulle förbjudas. Pjäsen kom ut 27 år innan slaveriet officiellt avskaffades i Frankrike 1818 och hela 186 år innan Frankrike gav upp sin sista koloni 1977.  

Uttrycket revolutionen åt sina egna barn stämmer väl in på de Gouges. de Gouges skriverier gjorde henne impopulär bland de manliga revolutionärerna som anklagade henne för kontrarevolution. I en tid där tanken  könet som två binära dikotomier var starkt förankrat framställdes de Gouges ofta som en vulgär kvinnoman. Att hon dessutom öppet kritiserade avrättningen av kungen ökade inte heller hennes popularitet. 1793 besteg hon giljotinen och de Gouges motståndare kunde använda hennes exempel som en varning på hur det kan gå om man trotsar den naturliga könsordningen.

 Trots att kvinnor under franska revolutionen kom att få en del ökade rättigheter, såsom rätt till skiljas och att  ärva, förblev de ändå passiva medborgare utan rösträtt. Faktum var att de erhållna rättigheterna endast var i kraft under revolutionen. Vid Napoleons maktövertagande kom kvinnor på många plan att få  en sämre ställning än innan revolutionen och trots att slaveriet avskaffades under revolutionen återinfördes det under Napoleons styre. Revolutionens Frankrike var måhända inte redo för de Gouges  normbrytande idéer men detta innebar inte att hennes tankar kunde fortsatta spridas och fortleva. 151 år efter hennes avrättning, det vill säga 1944, erhöll alla franska kvinnor slutligen rösträtt. Idag betraktar många de Gouges som en av Frankrikes feministiska pionjärer.

  Ibland tänker jag på Olympe de Gouges och på hur hon levde i en tid då ens samhällsställning berodde på faktorer såsom samhällsstånd, kön och ras. Diskriminering var inte endast acceptabelt utan ett tillstånd som ansågs vara givet av naturen och självaste Gud själv. Jag tänker på vilken klokhet de Gouges hade som vågade se igenom samhälleliga normer och vilket mod de Gouges måste ha besuttit.  Jag tänker på hur hon som ensam kvinna öppet vågade  peka ut orättvisor i samhället och ta samhällets mest förtryckta i försvar. 

Om de Gouges kunnat resa till 2020 undrar jag hur hon hade reagerat. Hade hon nöjt konstaterat att samhällsutvecklingen gått till det bättre eller hade hon tvärtom otåligt  ansett att världen ännu har en lång väg kvar innan jämlikhet kan uppnås? Jag tror att Olympe de Gouges hade stått i spetsen för jämlikhetsarbetet. Jag tror hon hade varit med i Black Lives Matter-demonstrationer och Me too-kampanjer.  Vore hon finländsk medborgare tror jag hon utan tvekan skulle skrivit under medborgarinitiativet om samtyckeslagen. Hon hade kanske rent av initierat den? 

Vi lever ett samhälle där alla liv borde ses som jämbördiga men där alla inte är det. Vissa samhällsgrupper har medvetet eller omedvetet gynnats på bekostnad av andra. I en värld där en amerikansk svart man dödas av polisen när han är ute och köper cigaretter och i en värld där kvinnor modigt vågar vittna om upplevda sexuella trakasserier men ändå inte tas helt på allvar önskar jag att fler (män) vore som Olympe de Gouges.

Mera att läsa:

Bring Ove, De mänskliga rättigheternas väg (Malmö 2011).

Encyclopaedia Britannica, Olympe de Gouges.

<https://www.britannica.com/biography/Olympe-de-Gouge

Encyclopaedia Britannica, Declaration of the Rights of Women and of the (Female) French Citizen.

<https://www.britannica.com/topic/Declaration-of-the-Rights-of-Woman-and-of-the-Female-Citizen>

Huffpost, Olympe de Gouges, première féministe de France.

<https://www.huffingtonpost.fr/fadila-mehal/feminisme-olympe-de-gouges_b_8347102.html>

Landes Joan B., Women and the Public Sphere in the Age of the French Revolution (New York 1988).

Liberala kvinnor, Olympe de Gouges halshöggs för sin feminism.<https://liberalakvinnor.se/2009/01/olympe-de-gouges-halshoggs-for-sin-feminism/>