Bilder som aldrig kommer *Make It* och därfär publiceras

Digital era. Digital stress. I en digital era kan den digitala stressen ta form i ett överfullt bildgalleri på en telefon. 

Varför har jag ett behov att knäppa en massa bilder som jag inte kommer att titta på igen? Det är som om jag inte kan lägga någonting på minnet utan måste ha bildbevis på att allt har hänt. Många bilder kommer aldrig att *Make It* utan raderas efter ett litet tag. Eller mer exakt, de raderas efter att telefonen påminner mig om att lagringsutrymmet nästan är fullt. Att leva i den digitala eran är att ständigt veta att lagringsutrymmet nästan är fullt. Innan jag raderar nästa sats med bilder från min telefon tänker jag att några får publiceras på  bloggen en första och antagligen sista gång. Det är de paradoxala bilderna som är både betydelselösa och betydelsefulla. Det är bilderna vars öde är att ligga kvar i bildarkivet tills de en dag inte gör det. 

 

Färsk bild från idag när jag besökte Arkitektur- och designmuseet. Tycker om Mumintrollet här, så liten och fundersam. Relaterbart.

 

Screenshot från museets hemsida så att jag kunde skicka till en kompis om pågående utsällning. Alltså Flykten till Mumindalen var trevlig men när jag lämnade museet kände jag mest "Och så har man upplevt ännu ett sätt att kapitalisera på Tove Jansson".

 

Har fotat mina väldigt ostrukturerade danska anteckningar i en irrationell rädsla för att tappa bort häftet. Har i övrigt gått klart danska fyra på Arbis nu. Fedt!

Läser den här boken om 1600-talet för tillfället. Sennefelt är bra på att förklara komplicerade saker på ett läsarvänligt sätt. Rekommenderar verkligen boken för alla som är ens lite intresserade av tidigmodern historia. I övrigt matchar boken inredningen och det ska erkännas att det ger mig en viss känsla av  förnöjelse.

 

Gick på bio i helgen. Var väl rädd att jag kommer glömma bort denna estetiska biosalong så tog en  bild i dokumenterande syfte.

 

Screenshot på en film jag gärna skulle se. Har urdåligt namnminne och det gäller även titlar så tog en bild på filmens namn för att komma ihåg. Detta är just another World War II-movie men den handlar om barn i Tyskland under andra världskriger och det är väl aldrig fel med att föra fram barns perspektiv på saker och ting?

 

Mamma som skickade en bild på när hon fixat om i trädgården. Fint! Får lite hemlängtan.

Har ni ätit Brunbergs kyssar med äppelsmak? Mycket gott. Bör testas om ni inte gjort det. Dessutom är det lite festligt att det är någon sorts jubileumssmak.

 

Slutligen. Jag gick förbi ett bokantikvariat förra veckan och stannade för att föreviga en bok som handlar om att snickra 1700-talsmöbler. Nu har jag inte snickrat något sedan sjuan i högstadiet  men varför känner jag ett så starkt behov av att spika ihop skänken på pärmomslaget?