Jag skola tycka om allt och alla

När jag gick i gymnasiet fick jag en gång ett spontant infall och började tillverka rosetter. Planen med denna verkstad var att rosetterna skulle få pryda mitt hår när de var klara och tänk det fick de också!- i alla fall för en liten stund. Detta blevo dock en mycket kort period i mitt liv ty ganska snart läste jag på sociala medier att rosetter i håret endast hör hemma bland barn upp till femton år. Eftersom jag eftersträvade till att vara en anständig vuxen -och inget barn upp till femton år- lät jag därför rosetterna så småningom göra sig bekväma i byrålådans mörker.

I förmiddags när jag strosade omkring på stan cyklade någon förbi mig (det är sådant som kan ske när man promenerar på stan). Allt jag såg var ryggen på en person med långt svart hår. I det håret satt en vit rosett. De få sekunder jag såg denna människa estimerade jag ändå att hon var äldre än femton år.

Samma förmiddag stod jag och väntade vid ett par trafikljus. Vid samma tidpunkt och plats väntade en tjej med en svart klänning och kritvita skor på att samma trafikljus skulle ändra från rött till grönt. Hennes hår var ljusare än mitt. Hennes klänning finare än min svarta. Och på mina fötter satt ett par mycket utslitna skor som jag vet att jag inte borde använda längre. Mitt ute i folkvimlet stod jag och kände mig mycket liten och ful tack vare någon annans yttre. Det var nästan så att jag skämdes men jag kunde inte låta det hjälpas.

När jag kom hem kom jag att tänka på hon med rosetten i håret. Jag bestämde mig för att leta  fram en av de mina som jag tillverkat i gymnasiet. Ibland lådan med håraccessoar hittade jag en ljusrosa, liten rosett. Jag plockade fram den, testade att sätta den i håret, lade tillbaka den i lådan, för att slutligen plocka fram den igen- ty innerst inne tyckte jag fortfarande mycket om den.  En dag skall jag sätta den i håret och gå ut på stan med den och jag skola icke bry mig om att jag ser ut som en femtonårig eller att någon annans klänning äro vackrare än min egen. Då ska jag bara vara glad och tycka om allt och alla för det är ju så jag vill ha det.