Det här får bli sommarens boktips

En dag vandrade jag omkring i byns lokala bibliotek. Jag letade inte efter något särskilt, dödade mest lite tid i hopp om att kanske finna något läsvärt på köpet. Det var en alldeles vanlig dag och jag kände mig fruktansvärt vanlig när jag gick omkring ibland bokhyllorna. När jag minst anade det såg jag den stå där längst fram på en av bokhyllorna. Jag pratar givetvis om Boken.

Det var en bok som -endast utav pärmbilden att döma- var alldeles för fransk, parisisk, krumelurisk och typisk mig att falla för. Därför bestämde jag mig för att inte falla för en egen Henrietta-klyscha och tyckte det var bäst att endast studera den på avstånd.  Där ibland bokhyllor och bokryggar gick jag omkring och kunde känna Boken reta mig. Jag hade en känsla av att den väntade på hur länge jag skulle kunna motstå frestelsen att plocka upp och bläddra i den.

Det gick inte så väldigt länge. Nyfikenheten tog överhand och snart stod jag och läste bakomslaget på Boken. Jag blev inte besviken ty där utlovades Paris, en bokhandlare, brustna hjärtan och ett litet äventyr. Jag svalde min stolthet och lånade boken. Jag ångrar ingenting.