På vägen där jag bor

På vägen som går rakt igenom tusen fält bor jag. Där bor jag givetvis inte alldeles allena utan jag har växt upp med världens sötaste små puckon. En kväll i juli var jag trött och lite småirriterad utan något roligt att göra. Då ringde de och sade att jag skulle komma ut.

De klätt ut sig till zombies och annat roligt för att skrämma mig och ha mig att springa i panik ut på vägen som jag bor på. 

Och jag skrattade och förstod inte alls varför all denna uppståndelse tills jag överräcktes en försenad födelsedagspresent mot slutet. Det var insvept i världens finaste julklappspapper dessutom!

Och innehöll mina favoritbodylotions. Mitt hjärta smalt för mina söta som puckon som bor på samma väg som jag. Utan dem är jag inte en hel Henrietta.

Au Revoir!