Vi gick på vernissage till Tobaksmagasinet, syrran, hennes kompis och jag. Egentligen följde jag bara med som tredje, obetydlig part men det gör ingenting.
Vi kollade på melankoliska tavlor målade utav en konstnär jag inte kommer ihåg namnet på.
Det var brutna färger, melankoli och lite sorgsenhet i tavlorna och luften.
Jag hade håret i små tofsar men låtsades vara vuxen trots det. Det lyckades inte. Det lyckas aldrig.
Och jag vet att tavlorna borde ha efterlämnat ett sorgmodigt sinnesintryck på mig men jag lämnade magasinet med lätta steg . Att gå på vernissage gör sådant för själen tror jag.
Au Revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar