Sagan om kundvagnarna (och en himla massa kuddar)

Idag är kundvagnens dag för det har jag bestämt. Så kan vi alla komma överens om att det som en bestämmer sådär ur tomma intet är sant? Vad är det ni säger? Borde jag lägga fram några argument varför denna dag skulle tillfalla kundvagnarna? Okej, då gör jag det. ENJOY!

Sagan om kundvagnarna:

Denna onsdagseftermiddag for team mor och två döttrar ut på skattjakt. De (mest mor) skulle nämligen ha textilier (jag pratar gardiner och kuddar här). Sådant går att hittas vid JYSK ifall en letar och det var dit de styrde kosan. Utan att kritisera affären måste det ändå nu klarläggas att den ena dottern alltid skytt butiken lite grann. Orsaken till detta är inte att affären skulle vara dålig, nej mellanbarnet blir fruktansvärt trött och dåsig när hon kliver in till butiken (hon har en teori om att hyllorna fullstoppade med kuddar och täcken fungerar som något slags sömnmedel).
Denna gång var inget undantag och när mor var mitt uppe i att välja färg på kuddfodral blev det helt enkelt för mycket.  Då drabbades dottern av en impuls, ni vet en sådan som inte går att hejda, och hon satte sig i kundvagnen (som var full av kuddar). För en som drabbats av JYSK-tröttheten är kundvagnsåkturer något av det bästa botemedlet och det fick ovannämnda bevittna denna dag. De två döttrarna vet att detta inte är något vidare vanligt beteende av två ungdomar men de kan försäkra att de voro mycket försiktiga under färden och kuddarna i vagnen skulle de ju ändå köpa. Ingen kom till skada och personalen hötte inga nävar. Bara glada miner med andra ord.
På vägen hem mötte de en skoterförare (givetvis på en skoter) och kan ni tänka er! Bredvid sig,med ett hårt grepp om den, höll han i en kundvagn. Skattjaktsfararna log.

Kan ni tänka er? På en dag dök fenomenet kundvagn upp två gånger.Hurra för kundvagnsdagen! Och ifall sagan inte duger som argument är den åtminstone en liten historia.