Sensommarsol

Igår under kvällssolens klara strålar drog jag ut på en cykeltur. Plötsligt stannade jag för att torka bort tårarna som ohejdat rann nedför min kind. Jag hade fått en fluga i ögat.
Jag grät inte för det magiska ljuset som höll vyerna i ett så förtrollande grepp.
Jag grät inte för landskapets fridfullhet och tystnad.
Och jag grät inte inför det faktum att mitt liv kommer förändras mycket snart och jag inte kommer kunna cykla på denna väg.
Jag grät helt enkelt för att jag hade en fluga i ögat (det sved himla mycket kan jag lova).