Från Kronoby till världen

Det är något gammeldags och lite fint att få och skicka vykort. För min del är det så gammeldags och tidskrävande att jag mycket sällan kommer mig för ila till posten med vykort. Fast då hände det ju sig häromdagen  att jag for till affischutställnngen i Jakobstad och där hände det sig att de sålde några alldeles förtjusande vykort som verkligen förtjänade att resa runt jorden litegrann. Därför åkte jag tillbaka till Tobaksmagasinet idag och handlade några kort.

Ty det är litet vackert att sätta sig ned och författa några rader till människor som man håller av lite extra mycket men bor lite extra långt borta. Det faktum att vykort inte är några WhatsAppmeddelanden fick mig att tänka igenom mitt ordval lite extra noga och jag det dröjde inte länge innan mitt liv hade förvandlats till en Jane Austen-roman med brevskrivande och diktande hit och dit.

När mitt författande var fulländat valde jag att cykla till posten istället för att ta bilen. Det är sådant man gör när man tror att man väljer att romantisera livet litegrann (även ifall jag betvivlar att de cyklade så värst mycket i Stolhet och fördom men ni fattar poängen). Ifall WhatApp inte vore så gott som gratis och brev inte kostade att skicka skulle jag alltid rusa till posten. Au Rvoir!

Oj jag glömde nästan:

Best Wishes,

Henrietta