Om att vara eller inte vara söt,,, typ

”Der här bryter egentligen för alla etikettsregler men...

 du är på riktigt inte alls söt.”

Det var så det stod på Tinder, den där dejtingappen ni vet. Det var där jag läste de ovanstående orden en eftermiddag när jag var ute och lunchade tillsammans med en kompis. Min telefon plingade till och helt plötsligt ville en främling informera mig om att jag inte alls ser bra ut (baserat på fyra bilder då). Det var nästan skrattretande. Jag suckade lite grand och skickade åt honom att han i framtiden kanske inte skulle förolämpa okända människor, ty det kan ju vara litet sårande. Sedan brydde jag mig inte mer om det. Någon form av självkänsla har jag ju.

Jag brydde mig inte mer ända tills jag kom hem på eftermiddagen. Då när jag som hastigast såg på min spegelbild började jag tveka. Kanske att jag till och med mot mitt förnuft började bry mig litegrann. Jag drog i mitt hår och önskade det var längre och ljusare. Jag drog in magen och ångrade den där muffinsen jag åt dagen innan. Jag tänkte att jag borde fara ut och springa. Borde leta upp ett bra gym och gå dit regelbundet och hur mycket kostar det egentligen att förminska en näsa? Jag tänkte på mina kläder som satt fel och bara var fula. Jag tänkte på att jag borde sminka mig bättre och inte bita på naglarna så att nagellacket hela tiden försvinner. Och jag vet att det inte spelar roll. Jag vet att mitt värde inte sitter i en dum kommentar ifrån en främling. Jag vet att jag har vänner som kan intyga mig om det. Och ändå, ändå, ändå stirrade jag på mig själv i spegeln och önskade att jag var allt jag inte är. Jag  kände mitt självförtroende bli mindre och mindre ju längre jag såg på mig själv i spegeln.

Jag gick ut på stan senare samma dag. På väg till vart jag nu skulle passerade jag reklamskylt efter reklamskylt. Skyltarna pryddes av retuscherade människor som sålde allt ifrån  smink och glass och allt däremellan. Jag tänkte att jag borde vara mer som hon på bilden. Tänkte att jag måste anstränga mig mer, köpa mer hårvårdsprodukter, dyrare smink och finare kläder men  inte för någon annans skull. Inte för att samhället säger åt mig att göra det. Inte för den finansiella marknaden,  Inte för en främling på Tinder. Nej, bara för mg. För att jag ska få känna mig fin. Det var ungefär så jag kände när fotomodellen tittade ned på mig med ett läppstift i handen (det kunde eventuellt också ha varit en glass, jag kommer inte ihåg). 

Vi lever i en värld där du utifrån ett par utvalda bilder kan avgöra ifall främlingar är dateningsbar (jag är hyfsat säker på att det där inte är ett officiellt ord) eller inte.  Vi räknar likes på våra selfies på Instagram. Vi motionerar, planerar, studerar och presterar flitigare än någonsin. Samtidigt har jag fått för mig mg att mången även mår sämre än någonsin i dagens samhälle.* Vi ställer krav på oss själva som i slutändan är orealistiska och förirrar oss till en värld utav av stress och ångest. Mången lider av dåligt självförtroende i en värld där prestationer blir viktigare än den mentala hälsan. 

När jag var tretton år slutade jag nästan helt och hållet att äta. Det var längesedan, sådant jag sällan tänker på numera. Det jag minns ifrån den tiden är tvivlet på mig själv och en röst som sade åt mig att jag var obetydlig ifall jag inte försökte sträva till att alltid vara lite smalare och lite vackrare. Jag har slutat lyssna på den rösten för evigheter sedan, jag vet bättre nu. Men ibland kan en liten onödig kommentar om mitt utseende på Tinder få det där tvivlet att vakna igen.Men det är då jag måste påminna mig själv om vad den kommentaren egentligen är; himla onödig! Ifall du inte har nåt snällt att säga, säg då ingenting alls för fasiken.! Som om världen inte är tillräckligt utseendefixerad och prestationsinriktad från förut?

Det här strider egentligen emot alla jantelagar men jag är faktiskt svinsöt. Och jo, det är på riktigt!

*Skulle det här vara en vetenskaplig uppsats borde jag antagligen ha en källa här, tur för mig är detta ett blogginlägg och ingen uppsats. Allt jag kan göra är att svära på att jag hört och läst ovanstående påstående någonstans.