Eskapism, Earl Grey och ett par skor

Hej! God jul och gott nytt år på dig som fortfarande tittar in här! Någon gång i höstas hade jag fått nog av skolan så jag pratade med några brittiska au-pair kompisar började planera min eskapism till England. Sagt och gjort, strax innan den stora högtiden satte jag mig på ett plan till landet utav Earl Grey te, rojalism och EU-skepsis.

När julefirandet tagit slut och jag var hemkommen hade jag en kamerarulle full med bilder utav snärtiga stenbyggnader och spännande mat. För alla intresserade här (högst troligen min mor och kanske en syster eller två) kommer en liten redovisning över mitt äventyr.

Jag flög till Manchester och tog ett tåg till Durham som ligger någonstans nära Skottland. Där finns ene katedral och en röd telefonkiosk. Dessutom köpte jag ett par skor i Durham. 

Sedan åkte jag till en liten söt by vars namn är Matlock. Där bor Cormac.

Skruttig och ful bild på en kyrka i området där vi for på julkonsert.

Jag och Cormac stack till det statliga hemmet Chatsworh (någon bor faktiskt där) för att titta på hur de julpyntat stället.

En ballerina ingick tydligen i juldekorationerna. Kunde de inte ha satsat lite mer liksom?

Ganska snart efter Chatsworth-äventyret stuvade jag ned mina ägodelar i min resväska och tog bussen till Preston där Lois väntade på mig. Fy attan vad jag saknar den tjejen! En dag åkte vi till en gemytlig stad vid namn Lancashire och jag som försöker hålla mig lite skeptisk till konsumtionssamhället blev tvungen att skita i den tanken för en dag.

För alla som undra vem Lois är kommer här en gullig bild på oss (med ryggarna mot kameran dock) när vi hängde i Genève en solig dag i maj. Lois är en supermänniska och vi brukade älska att sticka till McDonland's och köpa McFlurries i Frankrike.

Slut på nostalgin och tillbaka till England. Här är vi ute och äter tillsammans med Lois syster och hennes vänner. 

Det var så mycket mat men man skola icke klaga!

Den 25:e firade vi jul och jag fick en julstrumpa fylld med godis. Så åt vi kalkon, hade på oss fjantiga papperskronor från våra christmas crackers och tittade på drottningens tal.

En dag åkte vi också till kuststaden Blackpool för att titta på havet. Fint som få var det.

 Slutligen visas här en bild på mina skor som jag tog på flygplatsen i Helsingfors. Jag var trött, glad , vemodig och lite hemlängtansfull på samma gång.

För att få ett dramatiskt avslut på detta smått kaotiska inlägg kommer här ett inspirational quote:

“A journey is best measured in friends, rather than miles.” – Tim Cahill

En snabb googling på Tim Cahill säger att han är någonslags fotbollsspelare. Såna kan väl också säga något klokt ibland.