För en vecka sedan tog Florakören och Brahe Djäknar bussen upp till Jakobstad. Där i Pedersöre kyrka hade vi sedan på kvällskvisten en julkonsert. Vi sjöng sånger som handlade om julen, Jesus och Gud för alla de som vågat sig ut i vintermörkret. Jag är med i kören så jag sjöng också lite på ett hörn.
Och jag var så trött i själen när vi anlände till Jakobstad, det har jag varit mest hela hösten. Jag vill bara att alla kurser skall ta slut och att jag får vila mig ett tag. Jag vill fly mitt eget huvud och omvärlden lite grann. Men än är det bara november och än måste jag bita ihop. Så därför sjöng jag som om mitt liv hängde på det i kyrkan, jag sjöng för att ibland tror jag det plåstrar om själen litegrann. Dessutom sjöng jag för min familj som kommit för att lyssna, ens familj är också sådant som botar själslig trötthet tror jag. När konserten var slut lämnade jag kören och letade jag upp min mor och syster i folkvimlet, ty har man inte varit hemma på ett halvår tror jag man får göra så.
Jag fick en present av min mamma. I en liten guldig påse hittades choklad, ett par strumpbyxor och broderigarn. Mitt broderiprojekt har länge varit på paus ty jag har aldrig tagit mig tid att gå och köpa ny tråd. Mina strumpbyxor som jag bar under konserten var fulla med hål. Chokladen är uppäten sedan länge.
Just där och just då var jag så tacksam. Jag var tacksam över att få sjunga i en kyrka i ett äckligt novemberväder och jag var lycklig över att det finns några som ville komma och lyssna på hela arrangemanget. Att jag sedan fick ett par strumpbyxor på köpet var bara en bonus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar