Det här är hissen i mitt hus. Av dess utseende att döma gissar jag på att den är relativt gammal- min intuition daterar den till sextio-talet. Knapparna på hissen fingerar inte alltid som de ska utan ibland hamnar man att trycka flere gånger för aktivitet och det händer att man måste vänta rätt länge på att skrället anlänt till önskad våning.
Inuti hissen är det rätt rymligt. Där ryms hela tre personer vilket åtminstone jag tycker är en skaplig mängd hissmänniskor. Det finns till och med en skylt som begränsar antalet besökare till tre men någon har målat på trean så det ser ut som en åtta vilket förbryllade mig till en början. På skylten
kan man också läsa denna text "Barn under 12 år får icke allena använda hissen". Jag undrar ifall denna regel även gäller när barn under tolv år åker gemensamt i hisse, ty då är de icke allena väl?
Dessutom gör belysningen i hissen att man verkligen inte visar upp sig ifrån sin bästa sida. Vanligtvis färgar lampskenet ens hår pissgult och ringarna kring ögonen blir riktigt mörklila- jag pratar värre än det var innan man kliver in genom hissen då.
Trots att hissen i vårt hus nyss figurerat i månadens hissdiss tänker jag dock avsluta detta inlägg med att hissen i stora lag fungerar som den ska. Dess huvudsakliga syfte går inte att klaga på. Hissen går till och med ändå upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar