Well hello there!

I lördags hade vi körövning (en sådan övning där man sjunger och inte en sådan där man kör bil alltså) hela dagen vilket kan vara rätt så tålamods- och energikrävande. De som känner mig vet att mitt liv främst handlar om två saker nämligen att sjunga (eller mera småtralla jämt och ständigt) och att äta. Därför blev lördagen en helt okej sådan med andra ord.

Under den efterlängtade lunchpausen blevo frågan vad som skulle förtäras mycket aktuell och omdiskuterad. Tillsammans med mitt lunchsällskap Lisa och Nelly bestämde vi oss för att testa på några riktiga amerikanska burgare veckoslutet till ära. Detta var så storslaget att jag bestämde mig för att dokumentera händelsen.

Restaurangen vi besökte heter Hello! och vem kan egentligen inte bli lite nyfiken på att stiga in dit när skyltningen ser ut så här?

Well hello ther mysiga inredning med 50-tals vibbar så det skriker om det. Här vill jag ännu tillägga att i bakgrunden spelades Eliv Preasley-musik och att all mat var döpt efter städer i USA (God bless America, fast förhoppnigsvis resten av världen också).

Maten såg ut ungefär som sådan och smakade ungefär mycket gott. Min hamburgare var döpt efter New York ifall någon undrade. Eftersom jag personligen inte finner bilder på mat så speciellt intressant valde jag att smyga in mina fötter och skor på bilden också. Mycket mera intressant visst? 

Och här är mitt eminenta lunchsällskap ju.Visst är de fin?

Sedan när vi lämnat 50-talskonstruktionen fortsatte vi att sjunga och på kvällen blev det till och med en liten fest på slutet. Lördagen var en bra dag. Au Revoir!