Min morfar hade, ironiskt nog, införskaffat sig en dator innan vi fick en egen dator i vår familj. Den gråa, surrande maskinen från tidigt 90-tal hade han fått av en bekant som inte längre ville ha den och så placerade morfar den uppe på vinden. Jag är ännu idag tveksam till om han över huvud taget visste om hur man startade den korrekt.
Min storasyster och jag fann datorn väldigt intressant och syrran var inte sen med att ta initiativ till att klura ut hur den fungerade. Jag ställde mig relativt avvaktande till det hela och stod mest och kollade på när hon hittade än det ena spelet än det andra på datorn. Med spel menar jag givetvis Paint och Tetris då jag var omkring åtta, nio år när det här hände.
En dag började min syster att skriva egna berättelser och dikter på Word. Jag kunde inte vara sämre än hon så när hon var klar med sina verk satte jag mig framför datorn och började dikta fram en historia. Det tog väldigt länge att pränta ner orden eftersom bokstävernas ordning på tangentbordet var så obekant för mig men på något vis lyckades jag skriva tills texten blev allt längre och längre och en historia började ta form. Så småningom var min berättelse klar och jag printade ut den och visade den för min syster. Det var en spännande historia som handlade om en flicka som hade hittat en underjordisk gång i ett dike. När hon kröp in i tunneln träffade hon på de fyra årstiderna i tur och ordning. Sagans klimax var när hon träffade den otrevlige Herr Höst. Stolt höll jag pappren i min hand och läste högt mitt verk.
Men min storasyster var inte lika imponerad. Hon kastade en blick på det jag åstadkommit och konstaterade texten inte innehöll en endaste punkt, styckeindelning eller stor bokstav. Hon satte sig vid datorn och började renskriva min saga och jag förklarade att triviala saker som punkter brydde jag mig inte så mycket om när jag hade en historia att berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar