Vad brukar ni tänka på på midsommar?

Det är ju egentligen ganska förunderligt. Liksom hur en del grejer bara blir att hänga kvar i samhället år ut och år in tills man slutligen inte vet något mer om grejen än att den är en tradition som man alltid har gjort och således alltid ska göra, år efter år. Varför grejen från första stund blivit en tradition har lite glömts bort  och när man frågar folk om saken får man alltid lite osäkra och otydliga svar. Ibland blir svaret endast ett bestämt konstaterande att "Så har vi alltid gjort." och så är det liksom inget mer med den saken. Slutdiskuterat.
Fram till den här sommaren hade jag aldrig sett en midsomarstång resas. Vi stod ute i fyrtiofem minuter av regn och blås tills midsommarstången slutligen var rest. Det var trevligt men mycket kallt och det var då jag stod och reflekterade lite över traditioner och deras ursprung. För det är ju så att jag tycker väldigt mycket om en del traditioner (både kollektiva och mer interna) samtidigt som jag också tycker det kan vara bra att syna och granska dem lite mer ingående. Meningar som "Så har det alltid varit." och "Så har vi alltid gjort." för mig att undra över vem de här vi:na är och hur långt i tiden man måste backa för att komma till alltid?
Midsommarstänger är ändå fina. Det var helt värt att i fyrtiofem minuter, tillsammans med ett gäng främlingar och en vän, stå och se på när när människor samarbetade för att fästa en stor, dekorerad påle i marken. Trevligt men bra förunderligt. Sedan gick vi alla hem och den kollektiva känslan av gemenskap var upplöst.