Röd med sol

Idag har jag bränt mig. Givetvis har jag gjort en massa annat också men det är främst brännandet jag vill förtälja om just nu. Därför upprepar jag mig för att förtydliga: Idag när jag satt ute på altanen och läste blev jag alldeles röd. Det var inget jag gjorde medvetet utan endast en blandning av "Jag blir ändå aldrig brun."-mentalitet samt en gripande bok som gjorde att tiden glömdes bort. Resultatet av detta ser ni på bilden (ja, det ser värre ut i verkligheten). Brännan är inte bara väldigt röd utan även mycket ojämn, med bland annat en vit hals och bakben. Jag vet inte hur det har lyckats blir så men somliga ställen på min kropp är helt röda medan andra är mera åt det kritvita hållet.
Egentligen är jag inte så petig när det kommer till jämna solbrännor. Egentligen bryr jag mig inte så mycket alls, utan jag anser väl mest solbrännor vara skönhetsideal som borde dämpas på grund av hälsoaspekter. Ifall man använder ordentligt med solkräm är det väl ändå helt fine att man vill se lite sommarfräsch ut men nu på mina lite "hömhöm äldre dar" (Jag fyller ju ändå 23 om en och en halv vecka) vill jag tro att jag slutat känna press på att man borde vara brun till sommaren. Och vill man ändå se lite brun ut det finns alltid Brun utan sol som en alternativ (lyckad?) lösning så slipper man det här med för mycket strålning. Tänket kring "päivän puna on huomisen bruna" fortsätter jag hålla mig skeptisk till.
Anyway, tillbaka till min bränna. Trots att jag givit en monolog om hur jag inte bryr mig om jämna solbrännor och så kallad sommarfräsch hy kommer jag inte undan att min nuvarande solbränna ser...knasig ut. Sensomralen i det inlägget lyder således att man icke skola förglömma solkrämen. Päivän buna är bara morgondagens skadade hy. Sommarfräschare än så blir det inte.


OBS! Ja, jag är mycket medveten om att jag har stavat Tan Goals fel på bilden. Ett H smög med av bara farten och jag tyckte livet är för kort för att fästa större uppmärksamhet kring det.