En vän med en väska

Jag har en tendens att prata lite mycket om antingen handväskor eller skor och i det här fallet tänkte jag ta upp det förstnämnda alternativet. Ni förstår, jag tycker så fruktansvärt mycket om handväskor. Nu pratar jag inte om såna där exklusiva designerhandväskor (Fast dom är säkert också fina i måttliga mängder) utan jag har en liten svaghet för gamla, fina och lite mommiga handväskor fyndade på loppis för några euron. Helst får dom vara i läder eller inneha någon form av broderi på sig.
       Jag hade en gång just en sådan väska som jag fyndat på loppis när jag var kanske 18 år. Handväskan var broderiblommig med en brun axelrem och jag fullkomligt älskade den. Förutom att den var gudomligt förtjusande innehade den ett ypperligt praktiskt värde. Den påminde i mångt och mycket om Muminmammans handväska som verkar rymma nästan vad som helst. Och kanske var det just det som blev min väskas olycka. För efter att ha burit omkring med den i ur och skur och dessutom packat ner än det ena än det andra i den gick den slutligen sönder.  Jag var bestört och kom att bli även mer modfälld när varje skomakare jag besökte sade att den var oreparerbar. Den här olyckan utspelade sig för omkring fyra år sedan och jag har aldrig riktigt kunnat släppa (hand)taget om min fina väska (För nån som kommer ihåg mina äldre inlägg minns ni säkert att jag beskrivit denna sorgens dag mer i detalj).
      "He baa ti tork opp snori å måra vidari", som man skulle säga på dialekt. Livet gick mycket väl vidare och det blev jul anno 2018. Då kom min vän Sara på en kort visit till mina föräldrars hem och med sig hade hon ett paket till mig. Hon ursäktade sig med att hon egentligen köpte presenten för länge sedan men inte haft tillfälle att överräcka den till mig förrän nu. Jag tog tacksamt emot julklappen och öppnade den på julafton som man bör.
        Jag trodde först inte mina ögon där jag satt med det öppnade paketet i famnen.  Där i paketet låg en identisk väska med den som hade gått sönder för flera år sedan. Jag blev så överrumplad och glad på samma gång att jag fällde en tår. Tänk att jag har en så fin vän som inte bara kom ihåg att min favoritväska gått sönder utan även köpte en ny till mig på loppis. Om inte det är sann vänskap vet jag banne mig inte vad som är det. Jag ska vara försiktig om den här väskan!