Myter om Henrietta Lindgren

Har ni någonsin stött på vänner och bekanta som hyser tankar om er som egentligen inte är sanna? Först hade jag tänkt använda ordet fördomar men eftersom jag tycker det har en så negativ klang väljer jag att använda ordet myter istället. Ni vet, sådant som folk kanske antar om er men som egentligen inte är sant. Har ni märkt några myter om er själva? Jag försöker lista några om mig.

Myt #1: Jag vill leva på 1950-talet. Nej, det vill jag faktiskt inte. Jag är rätt säker på att vardagen i Finland på 1950-talet inte var lika glammig som modetidningen Vogues omslagsbilder var under den  tiden. Jag vill leva i en tid där jämlikhet och rättvisa råder så gott det bara går och jag vågar påstå att 1950-talet kan ha producerat en av de mest begränsade könsrollerna någonsin. Hejdå mångfald och Hej begränsning liksom. Även om det finns  en hel del elände i dagens värld väljer jag nog den framom 1950-talet. Om jag minns rätt var åren mellan 2004-2009 också ganska bra så alternativt skulle jag vilja återuppleva dom. 

Myt #2: Jag kan franska. Har en en blogg döpt efter ett franskt citat borde det ju vara förväntat att skribenten behärskar detta språk. Det gör jag ju inte. Eller jag gjorde det helt okej i gymnasiet och under mitt au-pair år men sedan när jag inte övade och repeterade glömde jag helt enkelt bort hur man böjer franska verb. Det här harmar mig ganska mycket faktiskt och kanske jag någon dag försöker återuppliva den franska grammatiken. I dagsläget kan jag konstatera att det är en myt att jag kan franska.

Myt #3: Jag älskar te. En del kanske tror att jag älskar att kura ihop på soffan med en bok och en kopp te. Sanningen ligger väl någonstans mittemellan. Jag älskar inte te samtidigt som jag inte hatar det. Det är en helt okej dryck. Är jag på humör är det riktigt gott och ibland felar jag inte alls för te.

Myt #4: Jag gillar inte träning. Sanning med modifikation. Jag gillar ju faktiskt inte boll- eller lagsporter så väldigt mycket. Däremot påstår jag att jag kan vara ganska hurtig och träna cirka fem gånger i veckan om jag bara vill. Jag är nog inte någon superhulk men att röra på mig är ändå kul. Hela två gånger jag också sprungit 22 km. 

Myt #5: Jag odlar tomater på balkongen och har en massa krukväxter. Okej, den här myten önskar jag var sann. Jag vill jättegärna ha gröna fingrar och kunna äta egenodlade tomater. Tyvärr har växter en förmåga att dö i min närvaro. Det här är något jag planerar jobba bort (jag skriver det här med en vissen krukväxt på köksbordet).

Myt #6: Jag är yngst i familjen. Jag har två systrar och är själv mittenbarn.  Min lillasyster är dock ett och ett halvt huvud länge än mig vilket kan skapa förvirring.

Myt #7. Jag lyssnar nästan endast på The Beatles för att musiken var bättre förr. Jag tror nog jag inte har någon musiksmak alls. Jag lyssnar på allt från Eminem till Lill-Babs till The Beatles till swingband från 1940-talet. Det bästa med att leva nu är att man kan välja mellan så mycket bra musik.

Sådärja, det var ganska kul att försöka klura ut några myter (jag måste erkänna min lillasyster hjälpte mig en del). Som kontrast till det här kan jag till en annan gång försöka lista några sanningar om mig. Stay tuned liksom.