Snart har jag mjölkat så mycket det bara går utav de faktum att jag dels fyllde år för ungefär en vecka sedan, dels att jag bor på Åland över sommaren. Till och med jag tycker det börjar bli lite tjatigt med de här tongångarna. Ikväll satt jag dock och rensade min telefon på gamla anteckningar (jag vet, fantastiskt sätt att spendera en lördagskväll på) och så hittade jag en vers som jag skrev när jag nyss kom hit till Åland i juni. Eftersom jag tycker det är himla synd att min hömhöm "poetiska" sida endast ligger och skräpar i form av anteckningar på min telefon tänkte jag dela med mig av min dikt, som dessutom rimmar, och efter det här lovar jag att jag ska börja skriva om något annat för omväxling skull. Men först, lite rim:
Vad gör man när man snart fyller år?
Vad gör man när tiden alltid accelererar och det blir sommar, det blir höst, det blir vinter och det blir vår?
Vad gör man när man är trött på att göra och allt man gör är ändå bara att måra åpåå?
Jag äter, läser, jobbar och sover per automatik.
Jag packar väskan och flyr i panik.
På Åland finns lugnet, där ska jag bo. Bland turister och Taffelchips ska jag finna ro.
På Åland finns det tid att hitta delar av mig själv jag inte längre trodde fanns.
På Åland finns jag, jag är mitt ute i ingenstans.
Jag är en ö som flyter ute på ett stort hav. Jag andas frihetens luft samtidigt som den är kvav.
Jag är allt och ingenting på samma gång men när någon ringer och frågar hur det går, svarar jag "Jo tack, jag mårar åpåå".
Sådärja. hoppas min vers förgyllde några ögonblick av ert liv. Högst troligt gjorde den inte det men man vet ju aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar