På möhippan gjorde vi pärlarmband. Jag har ännu en massa pärlor kvar i små askar. Anna Sofia, som kom senare till möhippan, missade pärlandet men vi ordnade bot på det i fredgas. Pärlorna kom fram lika snabbt som bubblet och macaronsen. Mitt pärlande har kanske gått lite överstyr. Jag har gjort totalt åtta armband nu.
Att ta på sig armbanden känns både hemvant och ovant. Jag är med om en trendföränding igen. Efter att ha levt i bijouteriernas tidsålder (inte 1980-talet utan 2010-talet) har jag precis som alla andra millenialer varit sparsam med smycken de senaste åren. Ett smäckert halsband i guld eller små pärlörhängen har varit allt. Ibland ett par statement-örhängen på fest. Diskretionen kändes nödvändig efter att jag år 2013 hade ungefär sju armband på mig till vardags. Det blev för mycket av det goda helt enkelt under mina tonår.
Vi är konstiga flockvarelser ändå vi människor. Nu ser jag bijouterierna igen i butiken och på människor. Nu pärlar jag egna armband. Och om jag var lite tveksam i början har tveksamheten sakta bytts ut till en acceptans till ett nostalgisk gillande. Jag har inte sju armband på mig längre men tre kan jag ha. Vi ser hur länge den här trenden håller i sig.
Som den fashionista jag är ska jag även presentera mina pärarmband anno 2026. Om man skrollar tillbaka i arkivet i den här bloggen hittar man säkert bilder på mina armband från 2013 och 2014 också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar