Sensommaren är min favorittid på året. Det låter klyschigt men den bjuder på så mycket förhoppningar. Lässtunder i skuggan, gelato och iste på en terrass. Och det är så grönt. Jag älskar grönskan. Speciellt när den ännu är sådär ljusgrön och blommorna inte ännu helt slått ut.
Från vårt fönster här hemma har jag kunnat följa med när ett träd av okänd art blommar. Jag brukar ligga i soffan och bara kolla ut genom fönstret på trädet. Små vita blommor har det. Eller hade det. Det har blivit juni och trädet har blommat ut. Underbart är kort. Men kikar man in på bakgården blommar istället syrenerna. Livets förgänglighet antar jag. Ibland önskar jag ändå att blommorna kunde få vara lite längre.
I år har jag längtat till senvåren och den tidiga sommaren extra mycket. Nu är den äntligen här. Nu kan jag pusta ut. Det har varit en lång vinter. Jag vädrar förändring till sensommaren och hösten. Men för en liten stund, i detta nu, ska jag bara se på grönskan och dricka iste.
Förtydligande: Trädet på bilden är ett träd på Åland. Inte det som jag ser från vårt fönster. Har ingen bild på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar