Vetenskapen har bevisat att kollektiva trauman kan gå i arv. Intergenerationellt trauma tror jag det heter. Och när man tänker efter låter det rätt logiskt. Om ett kollektiv upplever trauman och för vidare allt det jobbiga till nästa generation har ett kollektivt minne skapas med allt vad det innebär.
Jag undrar om den kvinnliga könet bär på ett intergenerationellt trauma? Alla trauman är givetvis inte budna till ett kön men jag tänker mig att det andra och tredje könet har drabbats hårt av sexuellt våld och alla typer av förtryck i tusentals år. Sådant måste väl lämna sina spår?
Och ibland blir vetskapen eller erfarenheten av det här för mycket. Jag blickar ofta bakåt för att kunna se framåt. Jag greppar efter förebilder, händelser, tankesätt och människor från det förflutna för att samla ork och mod. Kvinnors liv kan ju vara fatalt olika men kanske vi ändå delar på någon kollektiv känsla av att vara kvinna i en värld där det vore enklare att inte vara det? Jag vill dela med mig av (typ) tre kvinnor jag läser och lär mig från.
Det här är en kvinna som visste sitt värde och som inte kompromissade bort det. Inte nog med att hon var kunglig. Hon kom från Preussen och hennes bror Kung Fredrik var en av Europas mäktigaste män. Kontrasten mellan lilla Sverige och storslagna Preussen måste ha varit stor.
I Sverige vid den här tiden hade kungen lite politiskt makt. Istället låg den hos riksdagen mellan de två politiska partierna hattarna och mössorna. Nåväl, det passade inte en preussisk kunglighet som dessutom var politiskt intresserad. Medan kungen ägnade sig åt sin fritidssysselsättning svarvning (jag kan ha tagit dramatiska friheter här men han gillade faktiskt svarvning) planerade drottningen en statskupp år 1756 för att stärka kungaparets makt. Kuppen misslyckades.
Så vad kan man lära sig av Lovisa Ulrika? Kanske inte att man ska göra en statskupp när man är missnöjd men. Man kan lära sig att det är modigt att ta saken i egna händer om man vill åstadkomma en förändring och att en motgång inte behöver stoppa en. Även om drottningens statskupp misslyckades så fortsatte hon påverka i samhället. Hon ändrade taktik. Hon grundade till exempel Den kungliga vitterhetsakademin för att främja konsterna och vetenskaperna och hon byggde Drottningholmsteatern (alltså fatta, hon var den som importerade teater till Sverige!) och hon beskyddade konstnärer. Idag är hon känd för sin handlingskraft och sin vitterhet. Hon skapade kort och gott ett kulturellt arv till det svenska riket.
Att ta med sig från Lovisa Ulrika: Du kommer möta stunder när du känner dig förminskad. Glöm inte ditt värde. Och när det ser ut som om du misslyckas tar du på dig din krona och försöker igen. Du får fler chanser till att skapa ditt imperium. Slay queen!
2. Det här exemplet är mer tematiskt. Jag vill skriva om kvinnorna som föll offer för häxprocesserna på Åland på 1660-talet. De var ungefär sex eller sju styckna till antalet (källorna säger lite olika antal) och namnet på några offer är Karin Persdotter, Maria Nilsdotter och Lisbeta Per Skarps hustru.
Mannen som ledde häxprocesserna hette Nils Psilander. Han hade fått högklassig undervisning från en av den tidens mest framstående universitetsstäder, det vill säga Dorpat. Psilander såg det som sin livsuppgift att rensa Åland från samröre med Satan. Man kan kort och gott säga att han lyckades i sitt uppdrag. I relation till den åländska befolkningens storlek räknas Psilanders verk som en av Sveriges mest effektiva avrättningar av trolldomsanklagade kvinnor. Kort efteråt blev Psilander blev mycket respekterad för sin gärning och de åländska häxprocesserna kom att bli en förebild för övriga processer i det svenska riket.
Så vad kan vi lära oss av de åländska kvinnorna som anklagades och dömdes för häxkonster? Alla förutsättningar var emot de här kvinnorna. Det sista de hade kvar var sitt ord. När kvinnorna stegade fram för att halshuggas lär de ha sagt "Min oskuld skall förbli uppenbar". De skulle få rätt i det här.
Att ta med sig från det här: När allt är kört finns en förtröstan om att sanningen förr eller senare gör dig rättvis. Dagens historiker beskriver Psilander som en av Nordens största sadister medan de åländska kvinnornas oskuld har blivit uppenbar. Om du står på rätt sida av historien så är allt väl. You'll be fine girl!
3. De som känner mig vet varför jag skriver om nästa kvinna. Det är ingen mindre än Olympe de Gouges Jag ska hålla mig ganska kort eftersom jag skrivit om henne tidigare i ett tidigare inlägg. de Gouges var en fransk upplysningstänkare från 1700-talet. Och hon slog underifrån.
Hon levde i ett samhälle med strikta sociala koder. Hon hade inte någon märkvrdig bakgrund. Ändå lyckads hon göra sin röst hörd. Hon använde sitt intellekt för att skriva om samhällets orättvisor. Hon tog till exmepel ställning mot slaveriet och pratade för kvinnors och barns rättigheter. Som en naturlig följd av detta miste hon sitt huvud under franska revolutionen. Hennes brott? För okvinnlig. Typiskt.
Att ta med sig från de Gouges: Strunta i hurudan social bakgrund du har. Har du något att säga så säg det. Ord är makt. Väss pennan och skriv. Gå ut och tala. Använd dina politiska rättigheter. de Gouges sade att "Om en kvinna har rätt att bestiga schavotten (stället där man halshuggs) så måste hon ha rätt att till talarstolen". På modern svenska: Om en kvinna har skyldigheter måste hon ha rättigheter. de Gouges var redo att avrättas för kampen för kvinnors rättigheter, schabbla inte bort dem. Låt dig inte tystas.
Summering. Meningen med det här inlägget är inte att sätta de här kvinnorna på en ouppnåelig pidestal. Skulle jag möta Lovisa Ulrika hade hon antagligen inte bevärdigat mig med en blick, oadlig som jag är. Det tål att komma ihåg att mina inspirationskvinnor hade helt andra levnadspremisser än mig.
Likväl delar vi erfarenheten av något typ av strukturellt förtyck. Att vara född i en kvinnokropp innebär ibland (ganska ofta) att du får arbeta extra hårt för att uppnå dina mål eller helt enkelt för att överleva (fråga kvinnorna i Afghanistan!). De här kvinnorna visade att de är okej att reagera på sin omgivning och de omsatte sin ilska i texter, politiska handlingar och ord. De och vi har rätt att vara arga, synas, höras och ryta ifrån. Det är det viktigaste jag tar med mig från dem.
Bilderna kommer från Wikimedia Commons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar