Vi passerar by efter by i hastig fart. Byarna är som små oaser i ett dystert och regnigt landskap. Tåget far fram så snabbt att allt bara blir en enda grå och suddig massa. Jag sluter ögonen och tänker på att imorgon är den här stunden glömd.
Bredvid mig sitter du och gör det du gör för det mesta nuförtiden. Du läser artikel efter artikel i hopp om att så småningom bli klar med gradun. Din blick är koncentrerad och dina tankar antagligen långt borta bland abstrakta ekonomiska teorier. Det är ovanligt tyst i tåget. Det är så tyst att jag nästan kan höra dig tänka inbillar jag mig.
Jag kilar in min hand i din. Du tar tag om den och håller om den stadigt men varsamt . Jag tänker att den här stunden tillsammans med dig skulle jag inte vilja missa för något i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar