Kvinnlighetens paradoxer

Du ska vara stolt över din naturliga kropp samtidigt som du utan skamkänslor ska våga prata om dina eventuella skönhetsingrepp. Du ska vara classy på samma gång som du lättkädd ska lägga ut bilder på sig själv på Instagram. Ingen äger dig samtidigt som  din vardag och beroende av varumärken och likes. 

Jag håller på att läsa  Karin Johannissons bok Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de-siècle. I väldigt (!) korta ordalag studerar Johannisson ur idé- och medicinhistoriska synvinklar hur synen på kvinnans kropp och biologi sett ut under senare hälften av 1800-talet. Det var nämligen då stereotyper om den sjuka, bräckliga och känsliga kvinnan föddes och frodades. Mycket inom medicinen har tack och lov förändrats sedan 1800-talet och även om 150 år gammal gynekologi är intressant är det inte det jag vill rikta mitt fokus på i det här inlägget. 

Johannisson skriver om hur paradoxala kvinnliga ideal under den här tiden var. En kvinna skulle vara kysk, så gott som asexuell, på samma gång som hon var starkt sexualiserad och sågs som en fresterska för mannen. En kvinna skulle vara kontrollerbar och lydig samtidigt som hon var vild som naturen. En kvinna var tung som jorden och flyktig som elden, skriver Johannisson. Faktum kvarstår; kontexten har kanske förändrats men fortsättningsvis envisas paradoxala och ouppnåeliga ideal att fortleva. Ideal kontrollerar och formar, de påminner en om att aldrig sluta sträva efter perfektion. Speciellt som kvinna tampas man med tonvis av ideal, det finns så mycket man ska vara för att vara en bra kvinna. Samhället fortsätter sätta orimliga krav på sådana som föds med en livmoder.

Hur kommer det sig att allt fler, i första hand, unga kvinnor känner sig så osäkra och missnöjda med sitt utseende att skönhetsingrepp normaliserats till den grad att de kan likställas med ett besök hos frisören? Och hur kommer det sig att allt fler blir utbrända och deprimerade långt innan de ens är utexaminerade? Kan någon svara på hur allt det här kommer sig samtidigt som kvinnor är mer jämställda och fria idag än de kvinnor som levde för 200 år sedan? Paradoxalt kan en tycka.