Igår var en sån där dag då jag av en slump ramlade in i ett loppis beläget lite bakom takana. Det var ett loppis beläget i en gammal rödmålad stuga från 1800-talet där loppisverksamheten antagligen drivs på talkokraft av någon förening. Det kanske bara är jag men jag kan inte låta bli att tycka det är något trevligt med ett gammalt hus som luktar lite unket av bortglömda och åldersstigna grejer. Det liksom skriker skattkammare om sådana ställen.
I loppiset bakom takana hittade jag massor av skatter, varav den största skatten nog måste ha varit flertalet mycket välbevarade mönstertidningar från 1905. Där låg de tyst och snällt i en hög och väntade på att bli sedda. Jag såg dom och blev eld och lågor. Kan ni tänka er att de här pappersarken, med mönster och allt, har överlevt såhär många år och vittnar om en tid som vi idag inte längre kan minnas utan just hjälp av böcker och tidningar? Jag må vara töntig men sånt här får mig att bli alldeles exalterad. Jag skulle vilja skrika och berätta åt varje modehistoriker, kostymör och ja, alla intresserade att det mitt ute på landsbygden finns originalmönster-och bilder på hur mode kunde se ut för över hundra år sedan. Jag lät tidningarna ligga kvar där de låg. Inte för att jag inte skulle velat köpa varendaste en utan mest för att jag försöker minska på spontanhandlande.
Jag tror det är därför jag skriver det här inlägget; för att någon som skulle uppskatta de här tidningarna, kanske mer än jag, ska läsa mitt inlägg och snabbt som vinden hämta upp tidningarna. Ni kan tacka mig senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar