24 going 124

Ikväll fyller jag år. Jag har firat det här ganska lugnt med att gå ner till Mariehamns sjöfartsdagar och dansa lite salsa med en kompis. Snart är jag inte 23 längre och sånt borde man salsa bort.
       När jag var 17 år trodde jag att jag var färdig. Jag utgick från ett tänk där jag förställde mig att jag hade utvecklats klart och nått min själsliga kulmen. Jag var således min slutliga och beständiga version av mig själv vid 17 års ålder. Detsamma trodde jag om mig när jag var 18 och när jag var 19 år.
        Det var ju inte så. Nu är jag snart 24 och jag är inte på läng väg färdig, faktum är att jag nog aldrig kommer bli det heller. Jag tänker på Tomas Tranströmers klassiska dikt Romanska bågar där han bland annat skriver att "...inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du är inte färdig och det är som det skall". Det är något väldig fint med att åldras. Förutom det här med krämpor och döden är det otroligt hur mycket en som människa konstant utvecklas under sin levnadstid. En gör misstag, en lär sig, en skrattar och  en gråter. Alla de här erfarenheterna bildar valv efter valv inuti ens kropp som  formar en till den en är för ögonblicket.
        Veckan innan min födelsedag tänkte jag ganska mycket på att jag nog helst vill stoppa tiden. Jag var inte alls bekväm med att fylla år och ville inte alls bli äldre utan såg det mest som en nedåtgående kurva. Sedan började jag tänka om. Tänk vad tråkigt att stagnera och aldrig mer kunna utvecklas. Att aldrig mer kunna få bygga upp fler av de här valven som Tranströmer verkade vara så förtjust i.
      Passande på min födelsedag fick jag tips om en app som föråldrar en och resultatet ser ni här. Verkar som om jag är närmar 124 än 24. Med tanke på hur cool jag är redan nu vill jag inte tänka på hur steinhåål (det är kronobydialekt för cool) mommoversionen av mig kommer vara.